U

Om den avlidne testamenterat hela eller en del av boet blir mottagaren dödsbodelägare och kallas universell testamentstagare.

Se askurna.

Grav eller gravplats för askurnor. En urngravplats rymmer endast askurnor till skillnad mot en kist- eller jordgrav som ursprungligen är avsedd för kistor men oftast också rymmer urnor. Med urngrav kan avses en gravplats i jord, urnkammare eller kolumbarium.

Gravsättning av urna med aska efter avliden.

Luftrum, oftast under jord, för en eller flera askurnor. I urkammaren, som kan vara en betonglåda med lock, ställs således urnorna in alltefter som dödsfall i släkten inträffar. En särskild form av urnkammare kan kolumbarium sägas vara.

Område (gravkvarter) på en begravningsplats som iordningställts endast för urngravplatser. I gravplatserna i en urnlund kan således inte kistor gravsättas. Ibland förväxlas begreppet urnlund med minneslund.

Urnor kan vara gjorda av olika material. I Sverige skiljer kyrkogårdsförvaltningarna på förgängliga urnor som skall förmultna i en jordgrav inom 15 år, samt oförgängliga urnor. Förgängligt material som förekommer i askurnor är exempelvis trä, träfibermassa, bark, järnplåt samt oglaserad och obränd keramik. Oförgängligt material är koppar, brons, marmor, keramik m.m.

Se Urngravsättning.

Fack för en eller flera urnor i kolumbarium eller urnmur. Urnnischer kan även förekomma i en vägg i en kyrka.

Graverad plåt, oftast i mässing, med den avlidnes namn, födelse- och dödsdatum. Plåten fästes på askurnan som ett tecken på vems aska urnan innehåller. Alternativt kan gravering ske direkt på urnan.