S

Ursprungligen en likkista av kalksten som ansågs förtära den döda kroppen. Numera är sarkofager stora yttre kistor, ofta stående på fötter. De är tillverkade av dyrbara stenarter som marmor och porfyr, polerade eller smyckade med uthuggna reliefer. Sarkofagen kan även vara av metall, t.ex. tenn, med rikt utsirade mönster.

Ersättning som prästen uppbar för att han förrättade en själamässa över en avliden.

Minnesmässa över avliden en tid efter dödsfallet. Själamässor på sjunde och trettionde dagen efter dödsfallet omtalas redan under tidig medeltid, t.ex. i Necrologium lundense.

Kyrkans sätt att genom klockringning kungöra en församlingsbos dödsfall Förr gjordes det så snart dödsfallet blev känt. Många församlingar har numera själaringning en gång i veckan. På andra håll är den helt avskaffad.

Benämning på den vagn i begravningsbilen som kistans främre benpar vilar på. Vagnen möjliggör att kistan på ett enkelt sätt kan föras in i och ur bilen. Skottet rör sig på en släde som går att dra ut ca en meter ur bilen, för bättre tillgänglighet vid i och urlastning.

Benämning på gravplatser som inte kräver de efterlevandes egenhändiga skötsel av planteringsytor och liknande. Exempel på skötselfria gravar är urngravar i kolumbarium, minneslundar, gravar som sköts av kyrkogårdshuvudmannen. Även gravar som redan sköts av någon kan betraktas som skötselfria i samband med en ny gravsättning. Den som önskar att en vanlig urn- eller kistgrav skall bli skötselfri kan ersätta planteringsytan med exempelvis gräsmatta, grus eller en stenhäll.

Se familjegrav.

När någon dör fysiskt, lever personen normalt ytterligare en tid i social mening. Man respekterar fortfarande den dödes beslut och den döde betyder fortfarande något i kretsen av de närmaste. Först en tid efter den fysiska döden klingar betydelsen av den döde och hans eller hennes uppfattningar av. Personen kan då sägas vara även socialt död. Social död har alltid föregåtts av fysisk död. Idag förekommer dock i vår välfärd med splittrade familjeförhållanden att en gammal person dör socialt innan den fysiska döden inträffar. Exempelvis om de efterlevande inte längre har någon relation till den gamle som dessutom kanske levt sin sista tid på långvården utan kontakt med sina närmaste.

Sorgband används idag mer sällan men vi lever i en tid då prioriteringar, samhörighet, släktskap är någonting helt annorlunda en bara för några decennier sedan. För att kunna markera att man har sorg finns ett sorgband (tillhanda hålls av auktoriserade begravningsbyråer) att fästa på blus, kavaj eller rockslag som en hjälp för en själv och till dem man möter. Detta lilla sorgband fästs med en pin med en fågelsymbol. I t.ex. sportsammanhang, då någon närstående till laget avlidit, kan laget bära ett brett sorgband på vänster arm.

Tragedi eller skådespel som i allvarlig form framställer lidande och ibland undergång.

Förr i lag fastställd tid efter makes död under vilken efterlevande make inte fick ingå nytt äktenskap (1 år för änka och ½ år för änkling enligt 1734 års lag).

Hur formellt man behöver klä sig på begravningar varierar. Men även när det inte finns några uttalade krav om klädsel, kan det kännas bra att klä upp sig. Det är dels ett sätt att förbereda sig själv inför begravningen, dels ett sätt att visa respekt och sitt deltagande. Det vanligaste idag för män är mörk kostym (kavaj). Svart slips är alltid korrekt. De som tillhör de närmaste kan även ha vit slips. För kvinnor kan det innebära, mörk dräkt, klänning, kjol, byxor, mörka strumpor och en vit scarf alternativt halsduk.
Valfri klädsel innebär att gästernas klädsel är just valfri. Detta hindrar inte de gäster som vill klä sig formellt att göra det. När det står ljus klädsel eller sorgklädsel undanbedes innebär detta att ljus (valfri) klädsel påbjudes.
Barn kan alltid ha sina finkläder.

Speciella smycken som förr bars med anledning av en nära anhörigs eller bemärkt persons död.

Se Utströende av aska.

Synonymt med digerdöden.

Se sorgklädsel.

Branschorganisation för landets privata begravningsbyråer. SBF auktoriserar sina medlemsföretag som anlitas vid ca 55 % av landets begravningar.

Bransch- och intresseorganisation för landets kyrkogårds- och krematorieförvaltningar inom Svenska Kyrkan och vissa kommuner.

Moment i gravsättningen då kistan eller urnan sänks i graven. Sänkning av kista sker oftast med hjälp av fyra till sex personer. Sänkning av urna kan ske av en person.

Barn som ej är gemensamma med efterlevande make.