F

Gravplats med flera gravar, dvs utrymme för flera stoft eller askor. Förr avsågs med uttrycket en av familjen eller släkten köpt grav, men även en fritt (genom skattemedel) tillhandahållen gravplats är i realiteten en familjegrav om den rymmer flera avlidna .

Fanförare, fanbärare, benämning på den person som under marsch bär eller på stället håller en fana. I militär fanvakt finns 1:e och 2:e fanförare, båda officerare; fram till 1972 var 2:e fanföraren underofficer. Fanbärare kan även vara person från förening eller organisation som under begravningen hedrar den avlidne med föreningens fana.

Fana (likabetydande lågty. vane (ty. Fahne), ursprungligen 'tygstycke') 1en på stång fästad duk (flagga), avsedd att bäras. Fanor utgör kännetecken med symbolisk innebörd; militära fanor har ceremoniellt förlänats mottagaren. Till skillnad mot flaggor, som kan variera i storlek, har svenska militära fanor fastställda mått, som regel 140 cm höjd och 160 cm fri längd. Fana i mindre format kallas standar; gemensam benämning på fanor och standar är fälttecken. Förutom i militära sammanhang förekommer fanor i stor omfattning som kännetecken för föreningar av olika slag, organisationer, religiösa samfund, kommuner m.m. Sådana civila fanor är inte föremål för några bestämmelser beträffande färg, storlek eller symbolik.

(fr. fantôme, av likabetydande grek. pha´ntasma), inbillningsfoster, vålnad, spöke; modell av kroppsdel eller organ, avsedd för demonstration eller undervisning. Vid utbildning av tandvårdspersonal används t.ex. ofta fantommodeller av käkar eller tänder för träning av olika ingrepp.

Ytbehandling på gravstenar. Stenen bearbetas ofta manuellt med ett verktyg så att en slät men naturlig yta uppnås.

Det är i första hand sorgehuset som flaggar, men även andra som vill visa sin sorg kan göra det. Man kan också flagga på den dödes arbetsplats. Flaggan hissas på halvstång vid två tillfällen: På dödsdagen, eller dagen efter, och på begravningsdagen. När begravningen är över på begravningsdagen, hissas flaggan åter i topp. När man flaggar på halv stång ska flaggan först hissas i topp och sedan halas ner till 2/3 av stångens höjd. På fasadstänger ska flaggan däremot befinna sig mitt på stången. Innan flaggan halas ska den först hissas i topp.

Kooperationens begravningsbyrå som anlitas vid ca 27 % av landets begravningar (tillhör ej de Auktoriserade Begravningsbyråerna).

När döden enligt dödsbegreppet inträffar och personen är död i egentlig mening. Jämför social död.

Intresse- och yrkesförening för anställda på landets krematorier.

Med förgängligt material menas sådant material i en askurna som förintas inom 15 år i en jordgrav (exempelvis bleckplåt, trä, träfiber, bark m.m.). Jfr förgängligt material.

Korg i vilken förningen packades.

Någons föreskrift om hur han eller hon önskar att begravningen skall ordnas och utformas (praktiskt förordnande) eller föreskrift om arv i testamente (juridiskt förordnande) eller avsättning av medel till begravningen genom exempelvis bank eller tecknande av liv- eller begravningsförsäkring (ekonomiskt förordnande).

Mikrobiell nedbrytning av proteinhaltigt biologiskt material under begränsat lufttillträde, varvid det bildas illaluktande föreningar, såsom merkaptaner, svavelväte och aminer. J.fr. Nhumifiering och Njäsning.

Två, utanför dödsbodelägarkretsen kunniga och trovärdiga personer, gode män, som upprättar bouppteckningen.

Intresse- och yrkesförening för landets kyrkogårdschefer och motsvarande.

Matvaror som förr medfördes eller sändes i förväg till begravningskalaset. Förningen bestod av gängse kalasmat förpackad i påkostade och välgjorda korgar, byttor eller krus. Oftast organiserades förningen så att inget skulle fattas på bordet.

Speciell, ofta påkostad duk eller servett som lades över förningskorgen för att täcka och skydda matvarorna.