B

Att balsamera innebär att preparera den dödes kropp, inre organ och blodbanor så att förruttnelsen helt förhindras. Världens mest kända och välgjorda balsameringar har man funnit i Egyptens pyramider. Idag balsameras döda i huvudsak i USA, till viss del i Central- och Sydeuropa. I Sverige balsamerar vi endast av hygieniska skäl, d.v.s. för att hindra den döda kroppen från förruttnelse innan begravningen. Balsameringen i Sverige är därför en enklare procedur med syfte att uppskjuta förruttnelsen snarare än att helt förhindra den. En hygienbalsamering innebär att blodet ersätts med konserverande ämnen, exempelvis formalinlösningar. Viss preparering av de inre organen kan också förekomma.

När det gäller den dödes ålder gör begravningsbyråerna en indelning av begravningar av spädbarn, barn och ungdom samt vuxna. För att begravningen skall bli så bra som möjligt krävs olika förberedelser och arrangemang beroende på den dödes ålder. Spädbarnets begravning skiljer sig från övriga genom att barnet ännu inte hunnit få en egen bekantskapskrets. Barn och ungdomar sörjs också av kamrater på dagis, lekis och skolan liksom av kamrater i olika föreningar. Antalet barn och ungdomar i Sverige som dör före 18 års ålder uppgår till ca 1000 per år eller 1% av alla döda.

De handlingar som sammanhänger med att en avliden person läggs i en grav. Begravningen kan indelas i följande moment: Bisättningen, begravningsceremonin med minnesstund samt gravsättningen.

Begravning där begravningsceremonin följer annan (religiös) ordning än Svenska Kyrkans ordning.

Begravningsceremoni utan (religiös) ordning. Se Borgerlig begravning.

Med uttrycket avses att begravningsceremonin, och eventuellt gravsättningen, skall ske med endast de närmaste närvarande. En begravning i enskildhet betyder alltså att man egentligen utestänger vissa personer från begravningen. Erfarenheten visar dock att detta många gånger inte alls var de efterlevandes eller den dödes tanke; de som vill komma är ändå välkomna. Kanske vittnar därför uttrycket många gånger hellre om en anspråkslöshet än ett sätt att faktiskt förhindra släktingar, vänner och bekanta att ta ett sista farväl av den döde. Det kan därför vara klokt att tänka efter vad man har för avsikt med begravningen. Uttrycket är idag synonymt med begravning i stillhet och ”i kretsen av de närmaste”.

Uttrycket är idag synonymt med begravning i enskildhet eller begravning i kretsen av de närmaste. I första hand bör något av de sistnämnda uttrycken användas eftersom begravning i stillhet är ett gammalt uttryck som användes när "ogärningsmän och självspillingar" begravdes i tysthet utanför kyrkogårdsmuren. Ordet stillhet stod alltså för anonymitet.

Begravningsceremoni som följer Svenska Kyrkans ordning, dvs den ordning som regleras i Svenska Kyrkans handbok. Jfr begravning i annan ordning och begravning i borgerlig ordning.

Uttryck som används i dödsannonsen. Anledningen är ofta att efterlevande inte velat att vänner och bekanta skulle delta i begravningsceremonin och därför inte satt ut dödsannonsen förrän begravningen är över. Jfr begravning i enskildhet.

Synonymt med begravningsceremoni.

Avgift, eller snarare skatt baserad på inkomsten, som alla fr o m år 2000 betalar för att huvudmannen för begravningsverksamheten där man är folkbokförd (församling inom Svenska kyrkan eller kommunen) vid dödsfallet utan extra kostnad skall tillhandahålla: gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats under en tid av 25 år, gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och iordningställande av öppnad grav, transporter från det att huvudmannen övertagit ansvaret för stoftet till dess att gravsättning har skett, med undantag av transport för gravsättning utanför huvudmannens område, om inte transporten beror på ett avtal om tillhandahållande av särskilda gravplatser, kremering, lokal för förvaring och visning av stoftet, samt lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler. Bestämmelser om begravningsavgiften regleras i Begravningslagen (SFS nr: 1990:1144).

Specialanpassad bil för transport av avlidna personer i sin kista eller ibland på bår. Begravningsbranchen skiljer på processionsbil och bårbil.

Död- och begravningsbok förs av Svenska kyrkans församlingar. Numera, sedan folkbokföringen år 1991 togs över av Skattemyndigheten, förs död- och begravningsboken endast över de personer som vid sin död var medlemmar och tillhörde församlingen.

Företag, butik eller affär där man kan köpa varor och tjänster som behövs i samband med någons död och begravning. De flesta begravningsbyråer har en komplett service och kan hjälpa till med allt praktiskt som måste ordnas. Iordningställandet av den döde, transporter, begravningsceremonin, minnesstunden och gravsättningen mm. Liksom de ekonomiska och juridiska problemen som måste lösas. Kunskapen mellan olika begravningsbyråer kan variera. Några krav för att få bedriva begravningsbyråverksamhet ställs inte. Därför kan det vara klokt att jämföra olika byråer innan man gör sitt val.

Synonymt med "begravningsakt". Det tillfälle eller högtid då man, ofta under rituella former, tar avsked av den döde. "Begravningsceremoni" är ett samlingsbegrepp för alla slags begravningshögtider. "Begravningsgudstjänst" heter Svenska Kyrkans ordning. "Borgerlig begravning" kallar man den ordning som är konfessionsfri, dvs oberoende av någon särskild religion eller lära. Många frikyrkor eller andra kristna samfund har sin ordning liksom olika religioner förutom kristendomen. Jehovas vittnen har således sin egen ceremoni, katolikerna sin och muslimerna sin osv. När vi säger att vi skall gå på en begravning menar vi ofta att vi skall övervara begravningsceremonin.

Den bestämda ordning som begravningsceremonin följer. Ordet används ofta som den del i programkort eller minnesalbum som beskriver själva begravningsakten.

Person som arbetar på en begravningsbyrå och som på olika sätt förbereder begravningar. Ursprungligen har uttrycket använts om innehavaren av en begravningsbyrå. Yrkesbenämningar som används för anställda inom branschen är begravningsrådgivare, kundmottagare, representant och chaufför.

Föreskrifter i Svensk lag ( SFS 1190:1147) som ansluter till Begravningslagen. I begravnings-förordningen detaljregleras frågor om gravbrev, gravdjup, delning av aska, medling vid tvister om kremering och gravsättning, utförsel av stoft och aska från Sverige m.m.

Se officiant.

Försäkring som tecknats i livstiden och som faller ut till dödsboet eller genom förordnande direkt till begravningsbyrån, för att täcka begravningskostnaderna. Begravningsförsäkringar säljs av auktoriserade begravningsbyråer. Även vissa liv- och olycksfallsförsäkringar kan innehålla ett mindre belopp som också är avsett att användas till begravningen.

Begravningsceremoni i Svenska Kyrkans ordning. En begravningsgudstjänst i kyrkan, är en öppen gudstjänst, vilket innebär att vem som helst har möjlighet att delta. Även de som inte känner vare sig den döde eller de anhöriga. Vid jordbegravning förekommer följande moment inom ramen för gudstjänsten: Klockringning, ingångsmusik, extra sån eller musik om så önskas, psalmsång, begravningsakten med de tre skovlarna mull eller korstecknet, eventuell psalmsång, bön, psalmsång, extra sång eller musik om så önskas, kistan bärs ut under orgelmusik, kistan sänks i graven, farväl tas vid graven, slutbön och klockringning. Vid eldbegängelsebegravning förekommer följande moment inom ramen för begravningsgudstjänsten: Samma som vid jordbegravning fram till det att kistan bärs ut. Avskedstagandet sker i stället i kyrkan eller kapellet, slutbön, extra sång eller musik om så önskas, utgångsmusik och klockringning.

Släktingar, vänner, grannar och arbetskamrater m.fl som förutom de närmast anhöriga är med på begravningsceremonin och oftast också på den efterföljande minnesstunden.

Ekonomiskt bidrag till begravningskostnaderna. Idag avses med uttrycket oftast det bidrag som kommunens socialförvaltning beviljar dödsbo som saknar tillgångar. Se även socialbegravning.

Minnesstund där det bjuds på kaffe med dopp och tårta.

Organisation som erbjuder begravningsförsäkringar. I samband med tecknandet av en begravningsförsäkring blir man normalt medlem i kassan. Begravningskassorna är underställda lagen om understödsföreningar och står under Finansinspektionens kontroll. De största begravningskassorna har varit Livkronan i Norrköping som lades ner 2017 och försäkringarna betalades sedan ut till försäkringstagarna andra halvåret 2019. Allmänna Begravningsfonden var också en stor begravningskassa som gick upp i Livkronana innan den lades ner. Eldbegängelseföreningen och Ignis samt Funebris är fortfarande aktiva. Många av de mindre kassorna har under åren uppgått i någon av de större.

Äldre uttryck för minnesstund. Förr i världen kunde begravningskalaset vara hela dagen, ibland i flera dagar. Då bjöds det på mat och dryck, men även gästerna kunde ha med sig egen förning.

Se begravningskonfekt.

Särskild lokal, vanligen belägen på begravningsplatsen, avsedd för begravningsceremonier. Begravningskapellet tillhör oftast den kyrkliga församlingen eller kyrkogårdsförvaltningen. De flesta kapell upplåts för begravningar oavsett om ceremonin sker i Svenska Kyrkans ordning, d.v.s. är en begravningsgudstjänst, eller inte.

Konfekt som förr sveptes in i svart eller vitt papper försett med änglar, kors eller andra symboler för döden. Begravningskonfekt förekom under 1600- 1800-talen och bjöds till begravningsgästerna i samband med begravningsmåltiden.

Bankkonto eller värdepappersfond som tecknats i livstiden och där behållningen inklusive ränta eller värdetillväxt skall täcka begravningskostnaderna. Eventuellt överskott tillfaller dödsboet.

Kostnader som vanligen förknippas med en begravning. Hit räknas kista, urna, transporter, dekorationer på kistan och i kyrkan/kapellet, handbuketter, dödsannons, förtäring och andra minnesstundskostnader, sång- och musiksolister, begravningsbyråns arbetskostnader, grav, gravöppning, kremation, gravsten och gravskötsel, sorgkläder, bouppteckning och arvskifte

Se krans.

Begravningslagen (SFS 1990:1144) reglerar bl.a. samhällets skyldigheter att hålla begravningsplats, anmälan om dödsfall, gravsättning och kremering, flyttning av gravsatt stoft eller aska, gravrätt mm. Se även Begravningsförordningen.

Lokal där en begravningsceremoni kan äga rum. En begravningsceremoni kan äga rum i princip var som helst. Oftast menar man en lokal inomhus, men det möter inget hinder att begravningen äger rum utomhus. Begravningen ska dock inte ske på en plats där omgivningen tar anstöt. Inom vissa religioner ställs vidare krav på att lokalen skall vara invigd eller lämpad för sitt ändamål. Begravning enligt Svenska kyrkans ordning, en s.k. begravningsgudstjänst, sker vanligtvis i kyrka, kyrkans gravkor, gravkapell inom kyrkogården, sjukhuskapell eller krematoriekapell. En begravningsceremoni kan också förrättas ute på kyrkogården, exempel-vis vid graven. En kyrklig begravning kan även ske i annan än av kyrkan ägd lokal under förutsättning att officierade präst godkänner detta. Jämför exempelvis dop och vigselceremonier i hemmet.Vid borgerlig begravning ställs inga formella krav alls på lokalen. Det innebär att begravningsceremonin kan ske i hemmet, i trädgården, vid stranden, i allmän samlingslokal som Folkets Hus, i klubblokal, i personalmatsal osv. Det vanligaste är dock att utnyttja krematoriekapellen som står öppna för alla typer av begravningsceremonier. Att en borgerlig begravning sker i statskyrka eller annan religiös lokal är normalt inte naturligt men teoretiskt möjligt efter tillstånd från kyrkan. Frireligiösa begravningar sker ofta i av frikyrkan ägda lokaler som kyrkor och kapell. Krematoriekapellen kan förstås användas även här, liksom statskyrkans lokaler efter tillstånd. Att nyttja statskyrkans lokaler till andra ceremonier än Svenska kyrkans regleras av Kyrkolagen där bestämmelser finns om tillfällig upplåtelse av kyrkorum.

Synonymt med begravningsskick eller begravningsform.

Musik som är lämplig vid begravningar. Vad som är lämpligt varierar mellan olika typer av begravningsceremonier. Har man valt en begravning med viss ordning får man naturligtvis respektera de regler som ordningen innebär. Inom Svenska Kyrkan finns ganska vida ramar för vad som anses vara lämplig musik vid en begravningsgudstjänst. Det är prästen och kyrkomusikern som slutligen avgör vad som kan spelas eller sjungas. Olika präster och olika kyrkomusiker kan ha olika uppfattningar. Generellt gäller att musik som speglar en icke-kristen livsuppfattning anses olämplig. Exempel på detta är hårdrocken där t o m inslag av djävulsdyrkan kan förekomma. Om önskemålen om viss musik inte stämmer överens med kyrkans ordning, finns det alltid en möjlighet att förlägga icke kyrklig musik till minnesstunden. En borgerlig begravning saknar bestämd ordning och är således är helt fri till sin form. Det innebär exempelvis att anhöriga också kan välja vilken musik som helst.

Med begravningsordning menas den ordning som begravningsceremonin följer. Vanligtvis talar man om tre olika ordningar: Svenska Kyrkans ordning, Annan ordning och Borgerlig ordning.

Område anordnat för förvaring av avlidnas stoft eller aska och som har tagits i anspråk för detta ändamål, främst kyrkogård eller annat gravområde, minneslund, kolumbarium eller urnmur. En allmän begravningsplats är anordnad av församling inom Svenska Kyrkan eller av kommun eller annars av det allmänna. En enskild begravningsplats är annan begravningsplats än allmän. Enskilda begravningsplatser får anordnas och hållas bara av trossamfund eller stiftelser som har fått tillstånd till det.

Att under högtidliga former följa den avlidne till graven. Antingen till fots eller i följefordon efter kistan. Kistan bäres eller transporteras med hjälp av vagn eller fordon.

Se officiant

Psalm som är särskilt lämplig att spelas och sjungas på begravningar. De psalmer som ofta förekommer på begravningar är "Bred dina vida vingar" (ps. 190), "Blott en dag" (ps 249) och"Härlig är jorden" (ps 297) m.fl.

Referat från en begravning i synnerhet på dagstidningens familjesida. Av referatet framgår när och var begravningen ägde rum, namn på medverkande som officiant, organist, solist, talare m.fl., vilka psalmer och solosånger som framfördes, griftetalets innehåll o s v.

Värdighetstecken vid kunglig begravning, markerande den dödes identitet och sociala ställning. De kunde placeras i eller på kistan.

I första hand avses den hävdvunna eller stadgade ordningen för kyrkliga begravningsförrättningar och andra religiösa eller profana begravningsceremonier.

Yrkesbenämning på begravningsbyråmedarbetare med uppgift att ta hand om de efterlevande (kunderna) samt att ge råd och ta emot och effektuera begravningsbeställningen. Synonymt med kundmottagare eller beställningsmottagare. Jämför även representant.

Med begravningsskick kan avses dels olika gravskick och dels olika typer av begravningsceremonier.

Tal till den avlidne eller de efterlevande i samband med begravningen. Tal som hålls under själva begravningsceremonin är ofta Riktade till den avlidne medan tal under minnesstunden ofta riktas till de efterlevande och övriga gäster. Tal hålls av den som vill uttrycka sin uppskattning över den avlidnes livsgärning. Det förekommer att efterlevande undanbett sig tal under begravningsceremonin. Så kallat tyst avsked.

Minnestavla över en avliden. Begravningstavlor, som förekom i hem på sydsvensk landsbygd under 1800-talet, är en opretentiös form av folkkonst. Vanliga motiv är pelare, kista, änglar, timglas och urtavla omgivna av verser och texter om den döde.

Tidpunkten (dag, datum och tidpunkt) för begravningsceremonin. Vanligtvis sker begravningar numera på vardagar, företrädesvis mot veckans slut. På vissa platser i landet förekommer fortfarande sk lördagsbegravningar medan söndagsbegravningar i anslutning till högmässan helt försvunnit.

Lokala (eller religiösa) seder kring begravningar som fått fäste på en viss ort eller i viss kultur.

Synonymt med begravningsprocession.

Målad vapensköld i stort format, utskuren i trä och föreställande en avliden adelsmans personliga vapen. Begravningsvapnet, även kallat huvudbaner, bars på en stång främst i begravningsprocessionen för att efter gravsättningen vanligen hängas upp i kyrkan eller gravkoret. Bruket med begravningsvapen uppstod under 1500-talets senare hälft och är säreget för det svensk-finska riket.

De olika åtgärder i en församling eller samfällighet som har direkt samband med förvaltning-en av församlingens begravningsplatser. Exempel på åtgärder är gravöppning, kremation, gravsättning, gravskötsel mm.

De fyra huvudsakliga begängelseformerna är luftbegängelse, vattenbegängelse, jordbegängelse och eldbegängelse. Även mellanformer förekommer, exempelvis i kulturer där benen några år efter en jordbegravning grävs upp och placeras i sk. benhus ovan jord. I Sverige förekommer endast eldbegängelse (kremation) och jordbegängelse.

Synonymt med Begängelseform.

Yrkesbenämning på begravningsbyråmedarbetare med uppgift att ta hand om de efterlevande (kunderna) samt att ge råd och ta emot och effektuera begravningsbeställningen. Synonymt med begravningsrådgivare eller kundmottagare. Jämför även representant.

Att flytta den avlidne från ett bårhus till ett gravkapell eller kyrka i avvaktan på begravning en. I samband med bisättningen görs den döde i ordning, kläs och läggs i sin kista, så kallad svepning. Kistan med den avlidne sätts in i ett förvaringsrum som kallas bisättningslokal. Ordet kommer från uttrycket att "sätta kistan bi"

Lokal, oftast med kylmöjlighet, för förvaring av avlidna i kistor i avvaktan på begravningsce-remoni eller gravsättning. Bisättningslokaler förekommer oftast i direkt anslutning till kyrkolokaler och begravningskapell.

Bil som används enbart till bisättningstransporter till skillnad från begravningsprocessioner. En bisättningsbil rymmer ofta två kistor och har normalt inga fönsterrutor i kistutrymmet. Bisättningsbilen är mer ekonomisk än en processionsbil och används i huvudsak då anhöriga inte deltar i bisättningstransporten.

De bärare som behövs för att lyfta in och ut kistan i och ur bilen i samband med bisättningen. Oftast erfordras minst två bisättningsbärare ibland fyra.

Förteckning med avskrift av kort och band på kransar och sorgbuketter runt kistan under begravningsceremonin. Förteckningen som ingår som en del i minnesalbumet kan också innehålla en beskrivning av vilka blommor arrangemangen består av.

Inskriptionsmetod på gravstenar innebärande att texten och ornamenten (sand)blästras i stenen.

Med borgerlig begravning avses en begravningsceremoni som inte är styrd av något regelverk. Ceremonin är helt fri till sin form. Innehållet styrs av de efterlevandes, eller oftast den avlidnes, önskan. Ceremonin kan innehålla religiösa inslag helt eller delvis. Den kan vara religiöst neutral eller konfessionslös (fri från religion) eller ateistisk (gudsförnekande). I allmänhet menar man med begreppet borgerlig begravning en ickekyrklig begravningsceremoni. Synonyma begrepp är civil, konfessionslös, profan eller medborgerlig begravning. Borgerliga begravningar är relativt ovanliga (12 % av alla begravningar i Sverige år 2018 var borgerliga). I storstäderna är siffran dock högre och på landsbygden betydligt lägre. Jfr begravning i kyrklig ordning och begravning i annan ordning.

Synonymt med död och slut. Jfr även gå bort, avlida.

Förteckning över tillgångar och skulder i dödsboet per dödsdagen. Bouppteckningen ska registreras hos Skatteverket.

Dödsbodelägarnas förvaltning och avveckling av dödsboet, vilket innebär att man betalar skulder, inkasserar fordringar, säger upp abonnemang osv.

Nära anhörig som tar hand om det som brådskar efter dödsfallet, exempelvis tömma kylskåp och betala räkningar.

Uppdelning av gemensam och enskild egendom mellan makar eller sambor.

Se Borgerlig begravning. Jfr Begravningsordning.

Den som bestämmer tid och plats för bouppteckningsförrättningen samt uppger de tillgångar och skulder som den avlidne lämnat efter sig.

Sammanträde till vilket dödsbodelägarna kallas för att gå igenom förutsättningarna för bouppteckningen.

Utomstående person, vanligtvis boutredare från en begravningsbyrå, en jurist eller advokat, som har till uppgift att i delägarnas ställe ta hand om förvaltningen av dödsboet.

Närmaste arvingar, barn, barnbarn, barnbarnsbarn osv.

Äldre benämning på kistan med den avlidne i kyrkan eller kapellet. Jfr också bårhus. Numera samma betydelse som exempelvis sjukbår, d.v.s. tillfällig bädd som kan bäras och är avsedd för transport av (sjuka, skadade och) döda.

Benämning på begravningsbil. Oftast avses begravningsbil som i första hand är avsedd för transport av avlidna på bår, exempelvis de bilar som används vid s k polishämtningar.

Lokal för omhändertagande och undersökning av avlidna. Landstingen och kommunerna svarar för de flesta svenska bårhusen. Dessa inrymmer bl.a. (kylda) rum för förvaring av döda, svepnings- och visningslokaler samt utrymmen för undersökning (obduktioner) av de avlidna. Ofta är bårhusen förlagda till sjukhus eller sjukhem. En lokal som är avsedd för förvaring av avlidna i kista i avvaktan på begravnings-ceremoni och/eller gravsättning kallas nuförtiden bisättningsrum och finns vanligen i anslutning till kyrka eller kapell. Ursprungligen avsågs med bårhus ett utrymme för förvaring av församlingens likbårar, sedermera också med uppgift att hysa oidentifierade avlidna, liksom även självmördare.

Att hämta den avlidne med bår till skillnad från med kista. Bårhämtning förekommer oftast då den avlidne skall föras från dödsfallsplatsen, som kan vara i hemmet eller på vårdboende eller på annan plats, till närmaste bårhus för förvaring i avvaktan på att kistläggning kan ske.

Kapell som spänns över båren vid transport av avliden. Kapellet, som skall skydda båren för Insyn, är oftast sytt av sammet eller annat textilt material, ibland även plastmaterial.

Lakan som används vid transport av avlidna på bår. Lakanet läggs över eller runt den döde.

Smeknamn på person som anlitas att sjunga på begravningar.

Transport (i bil) av avliden på bår till skillnad mot transport av avliden i kista. J.fr. även bårhämtning.

Vävnad eller broderi som numera under begravningsceremonin läggs över kistan. Bårtäcke tillhandahålls ofta av hemförsamlingen och används av kostnadsskäl som alternativ till blomsterdekoration på kistan. Många anser att bårtäcket, som helt döljer kistan, också döljer döden som verklighet. Ursprungligen användes bårtäcke som skydd över kistan vid transport av båren (kistan) från hemgården till kyrkogården. Bårtäcken kunde förr också ägas av enskilda familjer och lades under eller över kistan under begravningsceremonin.

Ställning på hjul avsedd för bårar. Bårvagnar används för att underlätta hanteringen av avlidna på bår i första hand på bårhusen. Ordet är även synonymt med bårbil.

Förhistorisk grav bestående av en båtformad anläggning av sten (skeppssättning) eller av en verklig båt.

Person eller personer som bär kistan i samband med bisättning, transport, begravningsceremoni eller gravsättning. J.fr. bisättningsbärare och bärare vid begravningen eller bärarlag.

De bärare (j.fr. också bärarlag) som erfordras för att kistan skall kunna bäras in i kyrkan eller kapellet samt ut ur detsamma i samband med begravningsceremonin. Dessa bärare bär också kistan med den avlidne fram till graven där de sänker ner den (sänkning).

De professionella bärare som, ofta i procession, efter eller under begravningsceremonin, bär kistan med den döde ut ur kyrkan eller kapellet fram till graven och där sänker den. I bärarlagets uppgifter ingår normalt också inbärning i kyrkan eller kapellet från bisättningslokalen. Vidare kan i bärarlagets uppgifter ingå utbärning av kransar och sorgbuketter till graven.