- Startsida
- Hitta din begravnings- & juridikbyrå
- Hur gör jag nu?
- Att ordna begravning
- Olika begravningsceremonier
- Plats för begravning
- Begravningsformer
- Jordbegravning eller kremation
- Val av gravplats
- Gravsättning
- Minnesstund
- Dödsannonser
- Verser och dikter
- Musik
- Kistor
- Urnor
- Blommor
- Personligt avsked
- Bisättning
- Tryckt program/agenda
- Gravsten som minnesmärke
- Vanliga frågor och svar
- Sociala medier
- En miljövänligare begravning
- Lagar och regler vid dödsfall
- Vad kostar en begravning?
- Begravningens olika moment
- Vem kan beställa begravning?
- Gäst på begravning
- Släkt, vänner, kollegor
- Seder och bruk
- Att mista ett barn
- Dödsannonser
- Livsarkivet - Planera din begravning
- Familjejuridik
- Gravstenar
- Olika kulturer
- Broschyrer och skrifter
- Begravningsförsäkring
- Nätbutik
- Trender och inspiration
- Dödsannonser på nätet - familjesidan.se
- Om SBF
- Om auktorisation
- För vårdpersonal
- Kontakt
- Länkar
- Pressrum
- Reklamationsnämnden
- Corona information
- Magasinet Memento
- Nyheter
- Ordlista
- Vanliga frågor
- Blogg
- Podd
Sjung för livet!
Blogg
Sjung för livet!
Ett nytt år har startat och vad är viktigare än att känna förväntan och nyfikenhet inför allt som ska hända! Som världen ser ut just nu behöver vi nog alla mer hoppfullhet och glädje än kanske någonsin tidigare och det var därför jag häromdagen bestämde mig för att delta i ”Eftermiddagskören”. En gång i månaden träffas alla som vill – med eller utan sångröst – för en timmes körsång i staden där jag bor. Jag har själv sjungit i kör när jag var yngre och vet hur fantastiskt välgörande sjungandet är för både kropp och själ. Det här såg jag verkligen fram emot!
Jag kom dit i god tid och möttes av en hord av människor. Alla skulle till Eftermiddagskören, uppenbarligen. Känslan av förväntan och glädje var påtaglig och jag gick och satt mig längst fram (så klart). Det var ingen där som jag kände men det dröjde inte länge innan jag kom i samspråk med två härliga pensionärer, Britt-Inger på min ena sida och Barbro på min andra sida. Båda hade sjungit i Eftermiddagskören i flera år.
Och så började vi sjunga! Körledaren Katarina var suverän och den timme som vi höll på kändes efteråt som bara några minuter. Det var magiskt. Efter några sånger började jag nästan gråta – vilken lycka att bara för en stund kunna släppa all oro och sorg som vi alla känner. Barbro och Britt-Inger var jättesnälla och vi såg på varandra när vi sjöng. Plus att vi tillsammans var grymma på att hålla tonen, dessutom. När det är dags för nästa Eftermiddagskör om en månad kommer jag att vara där. Och jag vill varmt rekommendera körsång till er alla – med eller utan sångröst!
Åsa Scharin