Hellre glad än avundsjuk

Jag blir uppriktigt glad när det går bra för familjen, vännerna, bekanta och grannar. När de får häftiga och välbetalda jobb, när de har köpt en ny, cool bil, när de ska åka på semester eller har köpt en sommarstuga. Jag gläds med dem av hela mitt hjärta och skulle aldrig någonsin känna minsta avund.

För känslan ”åh, det där skulle jag också vilja ha” (som jag så klart kan känna i vissa sammanhang) har ingenting med avund att göra – det är ju bara helt naturligt. Avundsjuka, däremot, handlar om att missunna någon någonting och önska, om så tvunget, att det hellre hade varit jag.

Och det var precis den känslan jag insåg att jag hade när jag förra året läste om familjen i de lappländska fjällen, som hade plockat 218 liter kantareller!!! Ni ser, jag har fortfarande inte kommit över det.

Jag berättade om min avundsjuka för en god vän. Han var tyst ett ögonblick och tänkte efter. - Egentligen är det väl ganska bra, slog han sedan fast. Nu vet du ju hur det känns och det måste väl vara en fördel inför framtiden? Om du någonsin skulle få uppleva det igen.

Det är väl möjligt att han har rätt. Jag önskar dock av hela mitt hjärta att det har hänt för sista gången. För det är mycket, mycket roligare att vara glad över skojigheter som händer i ens eget liv. Som när vi häromdagen hittade nästan tre liter kantareller (när vi egentligen var iväg för att simma i vår favoritsjö).

De gömde sig ganska väl där under riset, men med lite krafsande bland löven dök den ena efter den andra lilla sötnosen upp. Hela vägen hem var jag så glad och tänkte på vilka fantastiska kantarelltoasts vi skulle få som förrätt på kvällen.

Det är sådana känslor vi ska omfamna i våra liv och jobba för att känna ännu mer och ännu oftare. Känslorna som leder till lycka i livet, helt enkelt. Svårare än så är det egentligen inte.

Åsa Scharin