På 1100-talet då kristendomens blev dominerande så upphör begravningar på gravfält och gravplatserna flyttas till kyrkogårdar. Under många hundra år var endast kistbegravning (eller jordbegravning) tillåtet.
I en kistgrav kan man gravsätta både kistor och urnor. Där finns plats för 2-3 kistor och upp till 12 urnor. Det kan skilja mellan olika kyrkogårdar/begravningsplatser.
Djupet som kistan gravsätts på ska vara så djup att ett jordlager på minst en meter ska täcka kistans högsta del. Ofta görs en gravkulle då marken sjunker ihop efter ett tag, den kallas gravkulle, men den ska inte räknas in.
Hur en begravning med kista (jordbegravning) går till kan du läsa mer om här >>
Ja, på många kyrkogårdar kan gravrättsinnehavaren önska var kistgraven ska placeras, men det beror på tillgänglighet och kyrkogårdens planering. Exakta regler och möjligheter varierar mellan olika kyrkogårdar.
Ja, anhöriga får alltid närvara vid gravsättningen av kistan. I övrigt är det de
anhörigas önskemål som bestämmer vilka som kan närvara. Antalet personer
som kan närvara kan begränsas av kyrkogården beroende på platsens storlek
eller säkerhet.
Det är gravrättsinnehavaren som ansvarar för att graven hålls i ordnat och värdigt skick. På många kyrkogårdar finns möjlighet att teckna ett skötselavtal mot avgift, där kyrkogårdsförvaltningen tar hand om plantering och löpande omvårdnad.