Verser och dikter

På grund av upphovsmannarättsliga skäl har vi varit tvungna att ta bort  verser och dikter förutom nedanstående där författarna givit sitt tillstånd.
Denna dikt är hämtad, med tillstånd, ur boken ”Saknad, dikter ur sorgen” av Ewa Åkerlind.
 
I ljuset
Du är i ljuset nu
Du finns på andra sidan nu
Du har inte ont nu
Jag saknar dig
Jag klarar mig
Men du betydde så mycket
Du fattas mig

Dessa dikter är hämtade, med tillstånd, ur En källa av ljus, Högt ovan himmelens stjärnor, En aning av evighet och Buren av ljus av Atle Burman
 
Någon kommer osedd
(En källa av ljus)
Någon kommer osedd
och viskar till mej bara
men genast är jag fullt beredd
att lämna allt och fara.
Någon kommer okänd
men ändå vet jag Vem,
jag bryter upp förväntansfull
för resans och för målets skull.
Jag är ju som ett barn nu
som längtar och vill hem…

                       Atle Burman
 
Kom visa mig vägen
(En källa av ljus)
Kom visa mej vägen
kom håll min hand
för jag är lite vilsen
och ensam ibland
det kan vi väl alla vara
kom ge mej ett tecken
jag ser och förstår
en stjärna som visar
vart vandringen går
jag är ju en människa bara

                       Atle Burman
 
Jag drömde jag flög
(Högt ovan himmelens stjärnor)
Jag drömde jag flög som en fågel en gång
som just sluppit ut ur sin bur,
och trots att min svagaste sida är sång
så sjöng jag i gladaste dur.
Och jag som i hela mitt liv hade tyckt
 att markplan är tillräcklig höjd
jag steg nu mot himlen i svindlande flykt
i jublande ofattbar fröjd

                             Atle Burman
 
Inte kan väl nån bli länge kvar
(Högt ovan himmelens stjärnor)
Inte kan väl nån bli länge kvar
som har reslust i sin själ,
man borde sagt Vi möts nånstans
i stället för farväl
Inte kan väl nån så full av liv
vissna ner och bara dö,
man borde sagt Vi ses igen
i stället för adjö
Inte kan väl nån så stark, så skör
bara bli till mull och stoft
man borde sagt att blommor dör
men aldrig deras doft

                                Atle Burman
 
Kanske är det först vid dagen slut
(En aning av evighet)
Kanske är det först vid dagen slut
när tidens timglas rinner ut
ja, kanske är det då man får
en aning om vart vägen går,
kanske är det först i kvällens ro
man anar att det går en bro
från världen, den man hör och ser,
mot något större, något mer

                      Atle Burman
 
När en blomma bryts av
(En källa av ljus)
När en blomma bryts av
i sin vackraste blom
då blir marken så trist,
och så fruktansvärt tom…
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits
för tidigt får komma
och fortsätta andas
och dofta och blomma och leva…

                             Atle Burman

Det lilla ordet varför
(Buren av ljus)
Det lilla ordet varför har blivit så stort,
så stort att det finns inga svar,
det ropar i hjärtat som alltid det gjort
hos den som finns sörjande kvar:
Säj, varför kan jag bara se
att mörkret ingen ljusglimt har
säj, varför får det svåra ske,
säj, när får alla varför svar..?

                     Atle Burman
 
Dessa dikter är hämtade ur Dikter/sånger med tillstånd av Anders Caringer
 
Tidens Sång
Det finns en sång som hörs från liv till död
Det finns en sång som hörs från ax till bröd
Det finns en sång som bär från dag till dag
Det finns en sång som är vårt hjärtas slag
Tidens sång
Det finns en sång som dör för att få liv  
Det finns en sång som hörs från tid till tid
Det finns en sång som tror på liv igen
Det finns en sång som tror på framtiden
Tidens sång

                        Anders Caringer
 
Att Sova, Att Vakna
Bäddar ner mig i sköna sängen
Ögonen sluts, mörkret blir famn
Somnar stilla, möts av drömmar
Vårdas min själ, natten får liv
Bävar, hämtas av min gudinna
Hon kröner mitt liv, skingrar min tid
Tvekar, nalkas ett heligt bröllop
Nakna vi står, vigs över jord
Att sova är att öva sej att dö
Att vakna är att födas om igen

                        Anders Caringer
 
Jag saknar
Jag saknar en pärla i mitt halsband
Ett rum i mitt hjärta står tomt
Nu trär jag min längtan och mina minnen
På finaste halsband för dig
Jag bär på en tillit att få mötas
Där allting är fridlyst och ro
Till dess är jag tankfull och så tacksam
För gåvan du varit för mig
Som ett vetekorn som måste dö
För att det ska växa något nytt
Så är det med våra dagar här på jorden
Var inte rädd

                        Anders Caringer
 
En första hälsning
Här är din eviga sommar
Här är din spirande vår
Här är den färgrika hösten
Renaste vintern du får
Glöm Skatteverket och plikter
Och Kassan som ströp dig i natten
Glöm myndigheternas dikter
Här är det du som är skatten
Tiden är äntligen skingrad
Dimmorna lättar för gott
Allt börjar få en förklaring
Allt som vi aldrig förstått

Glöm en politikers blunder
Och oron för pengarnas värde
Glöm alla stressande stunder
Vila på Himmelens gärde
En första hälsning från Himlahem
Välkommen, älskade ängel
                          Anders Caringer

Inre resor
Som en turist långt hemifrån
Som fotar sin värld på annan plats
Framkallar minnen från igår
Lockar till gråt och till skratt
I vackra ramar fäster vi
bild på bild av våra liv
Och visar upp ett galleri
med speglingar av tusen motiv
Ibland når man högt upp till ett berg
I skuggorna ser man en dal
Det ekar genom ben och märg                              
 
Att vågorna har sin ritual
Så är våra inre resor
Och i allt som sker går det upp och ner
Och vi flyr och vi far - livet ger, livet tar

                                       Anders Caringer

Sökarljus
I natten vilsnar jag, med rädslan tätt intill
Än dunkar hjärtats slag, än står det nästan still
Och tankarna jag har, de tumlar runt omkring
En stjärna lyser klar, vill spegla någonting
En stjärna lyser klar för barn och andra små
Som frågor finner svar ska vi en gång förstå
Den liknar en magnet som skapar fantasi
Där finns en hemlighet som glöder inuti
Den söker mig var natt och lyser upp min dag
Är klar när jag är matt, är stark när jag är svag
Sökarljus, mitt Sökarljus sök mig
Lys i mina gömslen, visa Dig

                                          Anders Caringer
 
Living Is Dying To Live
When we meet Him face to face we´ll be all surprised in praise
We´ll be dancing when we meet, to His heart´s eternal beat
Living is dying to live again where the end will begin
Dying is living another way, come what may, and until that day
I´ll be planting my trees, working for peace, trusting my dreams  
Even if my time has come I´ll be doing what I´ve done
I´ll be turning to the Son, to the Sun
 
Om jag någon gång skulle dö
Vilande döden lockar mumlar skriker skrämmer viskar:
”Du har en viss tid på dej att hitta nycklarna”
När jag fann Dig öppnades gläntan i själarnas älskog
Och jag visste att Döden inte var farlig

                                         Anders Caringer
                                 
Flyende Skeende
I ett flyende skeende möts vi två
I ett ögonblick som är en evighet
Samma tid, samma rum, samma själsnivå
Vi kanske aldrig mer träffas av varann
Om vi förenas och möts både natt och dag
Kan det hända att vi varken ser eller hör
Utan levande möten förstelnar jag
Men med dig blir jag till, även om jag dör
I våra ögon är stunden som tusen år
Och den närvaron blir intim som Gud
I denna heliga källa som läker sår
Kan den döve få uppleva svagaste ljud
Mänskliga möten som ändrar livet
Vilar ibland på en kort sekund

                                                      Anders Caringer