3523

Stjärnöga, du som jag mött
långt i försvunna tider
nu är det kvällsdags och trött
min ungdom till vila skrider
Vilsam är vägen som går,
fram genom mörka länder
Stjärnöga, stjärnöga når,
jag aldrig mer dina händer
Tag mina händer
och led mig in i ditt ljusa rike
Stjärnöga, giv mig din frid
och låt mig varda din like

Bo Bergman