Eugene Terskih driver begravningsbyrån TRAUR Lord (UA) i Sumy i norra Ukraina. Via mejl delar han med sig till Mementos läsare om hur situationen ser ut för begravningsverksamheten under kriget.

– Först vill jag tacka för ert stöd. Det är mycket viktigt för Ukraina att veta att vårt land inte är ensamt. Vi begraver fortfarande människor som dött av naturliga orsaker. På grund av kriget har människor inte pengar att begrava sina släktingar på en anständig nivå. Men den största dödligheten orsakas av de ryska inkräktarnas grymheter. I Bucha, Irpen, Gostomel, Trostyanets, Mariupol och andra städer har tusentals civila dött: från barn till äldre.

På bårhusen arbetar man dygnet runt med rättsmedicinska undersökningar för att identifiera döda. Bårhusen är fulla med döda. Ett enormt arbete pågår för att utreda de brott som begåtts mot civila. Brotten utreds av polis och åklagare och kropparna måste grävas upp som en del i utredningarna. Tusentals människor dör under flyganfall. I staden Sumy, där vi befinner oss, dör familjer efter att bomber träffat bostadshus. Och även ukrainska soldater dör varje dag. Ukraina följer alla mänsklighetens lagar och internationell rätt och begraver också ryska soldaters kroppar. Ryssland tar inte bort sina döda soldater. Ingen kunde någonsin ha förutsett en sådan sorg. Ingen kan vara beredd på en sådan omfattning av mänskliga dödsfall. Inte ens nu vet vi vad vi ska vara beredda på.

Ett stort problem är kremationer. Det finns bara tre krematorier i hela landet. Två av dem, som ligger i Kharkiv och Odessa, fungerar inte på grund av kriget då de är utsatta för luftangrepp. Endast krematoriet i Kiev är i drift, och hårt belastat. De flesta av begravningarna nu är jordbegravningar.

Vi står också inför problemet med att begrava djurkroppar. Nästan varje ukrainsk familj har ett husdjur, en katt eller hund. Efter fientligheterna finns ett stort antal djurkroppar kvar. Det finns inga mobila krematorier i Ukraina.

I de områden som ockuperas av ryssarna måste civila själva begrava sina nära och kära på gårdar, torg och i rabatter nära bostadshus, eftersom de ryska ockupanterna inte tillåter att detta görs på kyrkogården.

Lagen om begravningsverksamheten i Ukraina har länge varit föråldrad, den överensstämmer inte med hur begravningsbranschen fungerar i dag. Innan kriget kom arbetade jag i den europeiska organisationen EFFS för att Europa och Ukraina skulle gå samman för att få ordning på lagstiftningen om europeiska normer och standarder som skulle gälla även i Ukraina.

Kan ni köpa gas och olja till bilarna?

– Priset på bränsle för att tanka begravningsbilar och andra specialfordon har stigit. Detta är ett mycket stort problem för oss. Diesel är lättare att hitta än bensin. Vissa bensinstationer subventionerar när de inser vilken typ av verksamhet vi är engagerade i och hur viktig den är.

Har ni tillgång till bårar och annat material för verksamheten?

– Täckta bårar för att transportera de dödas kroppar är mycket svårt att hitta, eftersom det inte finns några tillverkare i Ukraina. Situationen är densamma för annat som används vid begravningsceremonierna. Många tillverkare har stoppat produktionen på grund av krig i närområdet, andra på grund av att arbetarna flytt eller för att råvaror saknas.

Och kistor?

– För kistor är situationen kritisk. De leverantörer som befinner sig i krigszonen har stoppat produktionen. De som befinner sig i en relativt lugn miljö kan inte leverera produkter på grund av förstörda vägar, broar och järnvägar. All infrastruktur är satt ur spel. Där vi kan tillverkar vi själva kistor, och i byar och städer med massdödlighet, räcker inte ens plastpåsar och billiga kartongkistor till.

För våra ukrainska döda soldater försöker vi hitta kistor för en anständig begravning i enlighet med militär etikett. Vårt företag har varit engagerat i välgörenhetsarbete sedan krigets början och genomför begravningar av de döda ukrainska soldaterna utan kostnad. 

Översatt av Anna Fredriksson