När Stockholm växer behövs det kistgravar där människor bor. En infrastruktur som inte är helt lätt att få till. Nu är arbetet med en ny begravningsplats igång. Notan beräknas bli 357 miljoner.

Det är en mycket nöjd chef för Stockholms kyrkogårdsförvaltning som står med Tenstas miljonprogramshus i ryggen och blicken mot grävskoporna som schaktar jord innanför avspärrningen. Svante Borg visar skisserna på hur det är tänkt.

– Järva begravningsplats ska smälta in i naturen runt omkring, vi ska ta tillvara de naturliga formerna och ha runda begravningsöar istället för fyrkantiga kvarter, säger han.

Mellan 1915 och 1968 var Järvafältet i norra Stockholm militärt övningsområde. Tack vare det skyddades en stor yta från bebyggelse och det gamla jordbrukslandskapet bevarades. Människor har bebott den här platsen i mer än 2 500 år och här finns spår av fornborgar, boplatser och gravfält.

Redan på 1960-talet när miljonprogrammet planerade för förorter som Akalla, Hjulsta, Husby, Tensta och Rinkeby väcktes tankar om en begravningsplats i norra Stockholm. Men det dröjde till 2003 innan planerna tog fart, då började man på allvar se behovet av kistgravar och letade efter lämplig plats.

Totalt sett är det ingen brist på gravar i Stockholm, menar Svante Borg. Men de finns på fel ställen.

– Vi behöver gravplatser där människor bor och där Stockholm växer och utvecklas, säger han.

Senast en begravningsplats invigdes i huvudstaden var 1996. Då hade planeringen för Strandkyrkogården i södra Stockholm pågått sedan början av 1980-talet. Den här typen av infrastruktur är ingen snabb process.

En rad undersökningar av markförhållanden har gjorts på Järva. 2016 fattades beslut om detaljplanen och 2019 om finansieringen. Längs vägen har olika beslut överklagats i olika instanser. Projektet har en budget på 357 miljoner.

Här kommer en ceremonibyggnad att finnas för alla olika begravningssätt. Det blir plats för urngravar, minneslund, askgravar och askgravlund. Etapp 1 innebär 9000 gravar, varav 2700 kistgravar.

– Jag har mött både muslimer och kristna från många olika kulturer här i området som har väntat så länge på en begravningsplats. Man kan se det här som ett fler-hundraårigt integrationsprojekt, här bygger vi för alla, så att man intar sista vilan tillsammans. Om 200 år är det här fortfarande en begravningsplats, säger Svante Borg.

Området ligger i Igelbäckens kulturreservat där den skyddade och sällsynta fiskarten grönling trivs. För att kunna rena det lakvatten som blir anläggs två dammar där det tidigare funnits ett gammalt träsk.

– Idag fyller man på bäcken med dricksvatten under torra perioder. Om två år släpper vi vatten härifrån till bäcken och nu kan grönlingens fortbestånd säkras, säger Svante Borg.

Men alla är inte förtjusta i projektet. Exakt var begravningsplatsen skulle ligga har varit föremål för många diskussioner med högt tonläge. Den största striden har stått med Järva discgolf. Under etapp ett trängs verksamheten undan från sitt tidigare område.

– De har vetat om planerna sedan 2008 och haft ett-årskontrakt på marken sedan dess, nu får de ett 10-årskontrakt tills etapp två ska genomföras, säger Svante Borg.

Han är bekymrad över att protesterna över begravningsplatsens placering under vissa perioder tagit sig uttryck i omfattande skadegörelse.

– Vi påbörjade markarbeten i januari och då revs staketet ner varje natt. Vi måste ha väktare som ronderar området dygnet runt och de har fått avstyra olaga intrång. Men nu är det lugnare, säger Svante Borg.

Under promenaden utanför den inhägnade arbetsplatsen pekar han ut vad som ska ligga var. Tittar lite extra noga när vi rör oss på discgolfens driving range.

– Så vi inte råkar få en frisbee i huvudet.

Svante Borg menar att pandemin försvårat dialog.

– Kommunikationen runt projektet med invånarna i stadsdelarna har varit bristfällig från stadens sida under perioder. De som varit emot har haft ett driv i sitt lobbyarbete.

Ett argument som framförts i den infekterade debatten är att begravningsplatsen byggs på en gammal soptipp vilket skulle innebära att marken är giftig. Det förnekar Svante Borg bestämt.

– Vi hittar inga sopor när vi gräver. Vi schaktar ner till tre och en halv meters djup. Här finns sten och deponi från när man byggde miljonprogrammet och tunnelbanan. Vi tar prov på marken och sedan lägger vi tillbaka ny fin jord.

Svante Borg började sitt jobb som chef för kyrkogårdsförvaltningen under pandemin i april 2020. Cecilia Obermüller, MP, har varit aktiv i Stockholmspolitiken och suttit i Stadsbyggnadsnämnden med något kort avbrott sedan 1980-talet. Hon ser begravningsplatsen som ett knepigt projekt.

– Att hantera en schaktmassedeponi är inte något man gör lättvindigt. Det kan bli både dyrt och svårt.

Hon tycker också att det är tråkigt att discgolfbanan påverkas negativt.

– Det är viktigt att begravningsplatsen blir av hög kvalitet så att man tillför något som kan kompensera att man går in på naturområdet i Järva. Nästan så att det blir ett nytt världsarv. Vi har försökt påverka så att inga bilar kör djupt in på fältet.

Det är politisk enighet runt projektet. Annette Lundquist Larsson M, som är ordförande för Kyrkogårdsnämnden i Stockholm tycker det är skönt att arbetet nu kommit igång.

– Det är angeläget att människor ska kunna begrava sina anhöriga så nära som möjligt. Jag hoppas och tror att när de börjar se hur begravningsplatsen kommer att gestaltas så kommer de tycka att det här blir bra.

Text och foto: Anna Fredriksson