Hem

Memento är magasinet om livet och döden.

Memento #3 - 2021

”När någon dör borde allt stanna upp”

Författaren Anna-Karin Palm var 56 år och hade aldrig tidigare suttit vid en dödsbädd när hennes mor gick bort. Det tycker hon säger något om vår tid.

– Att få sitta hos mor i dödsögonblicket blev otroligt fint och en stund som jag är enormt tacksam för att jag fick uppleva. Jag ville vara med om den erfarenheten och behövde den slutpunkten, säger Anna-Karin Palm.

Stilla och nästan omärkligt. Så är ögonblicket när modern passerar gränsen mellan liv och död. I den nyutkomna boken Jag skriver över ditt ansikte berättar Anna-Karin Palm om sitt inte helt okomplicerade förhållande till modern, om moderns liv och om tiden med demenssjukdomen.

För fadern blev sjukdomen en sorgeprocess men för Anna-Karin Palm innebar den en oväntad öppning i relationen.

– Det blev så lätt att älska henne, alla våra strider försvann. Men i det fanns också en sorg – varför hade vi inte kunnat ha det så här tidigare?

Samtidigt som modern fick sin diagnos skrev Anna-Karin Palm på en 700 sidor lång biografi över Selma Lagerlöf, moderns favoritförfattare. Men hon började också anteckna det som hände under moderns sjukdom, som ett sätt att bearbeta. Efter moderns död skrev hon boken som berört många. Var femte person drabbas idag av demens.

– Det svåraste var att jag ville bli så precis som möjligt, jag ville hitta känslor och tankar som var sanna för mig. Men det är lätt att gå vilse i familjens stora gemensamma berättelse.

Den som skriver sysslar med minnen på olika sätt säger Anna-Karin Palm. Då blir det speciellt att möta den kaotiska berättelsen som demens är.

– Det som hände med mor var att den inre berättarrösten försvann, det var ingen ordning på minnena. Vi skapar en berättelse om oss själva hela tiden, det måste vi göra för att överleva och det blir ångestskapande när den spricker.

När modern kom in akut på sjukhus fanns inget mer att göra. Att hennes mor var så gammal och sjuk gjorde att Anna-Karin Palm inte var rädd inför döendet. Huvudsaken var att modern fick komma tillbaka till demensboendet och dö i sitt rum där, omgiven av familjen.

– Det var en stor lättnad att hon fick gå, och tron på en ”andra sida” är också något jag delade med mor.

Vid ett tillfälle kom en av dem som jobbade in och ville säga hej då, när hon gick av sitt pass.

– Hon var så allvarlig när hon tittade på mor, det var väldigt fint. Med sin erfarenhet förstod hon att de inte skulle ses igen.

Anna-Karin Palm pratar om kunskap som har funnits, men som vi måste återerövra.

– Hur man hanterar att människor faktiskt dör, hur man kan göra det med värdighet och ge det nån slags inramning. Vi kan inte låtsas som att döden inte finns om alla bara motionerar och äter sunt.

Att hon aldrig tidigare hade suttit vid en dödsbädd tycker Anna-Karin Palm säger något om vår tid.

– Varför kan det inte få vara så att detta är naturligt men ändå exceptionellt? Ett tillfälle då allt borde stanna upp. Det har nog att göra med vår dödsskräck – att vi inte ger döden plats. Det som alltid tidigare varit viktigt i alla tider och kulturer.

När modern dött samlades Anna-Karin, hennes far och syskon och en systerson i moderns rum.

– Det var en viktig stund för oss.

Begravningen blev framförallt betydelsefull för andra och då var det också viktigt att alla som ville komma skulle få göra det.

– Jag vet inte allt om min mor, vilka hon vidrörde i sitt liv, i princip tycker jag att den delen som är i kyrkan ska vara öppen.

I alla familjer finns det någon som kan upplevas som lite jobbig, som kanske börjar storgråta, i vissa fall kan konflikter komma till ytan.

– Man kan ha kontroll över vad som ska serveras, men i övrigt kanske någon tappar koncepterna. Det är inte konstigt att det kan bli dramatiskt, det är en stor händelse även om det är naturligt.

Nu finns en gravsten i Solna. Det var syskonen som ville ha en plats att gå till. Ibland samlas familjen där på årsdagar.

– Det betyder något att det finns en plats. Det är inte heller ett stort besvär att sköta en grav med en lagom ambitionsnivå. Jag älskar att gå på kyrkogårdar, de är en del av kulturhistorien. Utan gravar blir det bara tystnad och anonymitet. n

Text: Anna Fredriksson
Foto: Moa Karlberg

 

Anna-Karin Palm

Ålder: 60

Bor: Strömbacka i Hälsingland

Gör: Författare och kulturjournalist

Familj: Man och dotter, två bonusdöttrar

Aktuell med: Boken Jag skriver över ditt ansikte

Tidigare böcker, bland andra: Faunen, Målarens döttrar, Jag vill sätta världen i rörelse: en biografi över Selma Lagerlöf