Krister broderar sin sorg
Krister Persson broderar inte bara sina döda. Men de har blivit ett återkommande motiv i hans textila hantverk.
– Det är mitt sätt att minnas dem och att bearbeta sorgen.
Krister sitter i soffan i sin lilla stuga i skogen utanför Svenljunga och broderar med små uppmärksamma halvstygn. På väggen bakom honom hänger en tavla med svarta bokstäver mot vit bakgrund:
LIVET
OCH DÖDEN
DE FLYTTAR
IN SAMTIDIGT
BARA EN TUNN VÄGG
SKILJER DEM ÅT
ETT ANDETAG
IBLAND ÄR DET VÄLDIGT LYHÖRT
KRISTER PERSSON 2020
En reflekterande dikt som han skrev och hade med i sin brors dödsannons 2018 och senare broderade. Tavlan påminner om dem som finns hos optiker. Och så är det ofta med Kristers konst. Sorgen får finnas där jämsides med vardaglighet och humor.
På en annan tavla står tre vuxna personer och betraktar en liten grav. Personerna är nästan transparenta.
– Det är min bror och mina föräldrar som står vid min dotter Amandas grav. De är alla döda, berättar Krister.
Nyligen fyllde han 61 år. I många år var han journalist, redigerare och nattchef på en lokaltidning. Flera smärtsamma händelser fick honom att omvärdera sitt liv. Han hade gått igenom en skilsmässa, hans far dog, brodern Tommy rycktes plötsligt bort av ett hjärtstopp, sedan dog hans mor. Allt inom loppet av några år. På tidningen var det omorganisation. Han som länge jobbat natt skulle bli tvungen att börja som journalist på dagtid igen, något han inte ville.
Så vad ville han egentligen med sitt liv?
– Förlusterna hade lärt mig att livet kan förändras på en sekund och därför vill jag inte skjuta upp det som känns viktigt.
Krister sa upp sig, flyttade till sommarstugan i skogen för att kunna leva billigt och började brodera på heltid. På frihand och utifrån bildidéer som kommer till honom – vilka ofta visar sig vara händelser han behöver bearbeta. Som dottern han förlorade när bilen familjen färdades i blev påkörd. Som broderns död och föräldrarnas. Eller som hans käraste vän Ann, som han visade sina tavlor och bollade idéer med. De skulle ha fyllt 60 år på samma dag, men Ann avled i cancer tre veckor tidigare.
På tavlan han broderade efter hennes död ses de två leende tillsammans i den första rutan. I andra rutan börjar hon försvinna och hans min förändras. I fjärde och sista rutan är hon borta och hans uttryck förtvivlat.
Under året som gått sedan han förlorade Ann har han broderat ett tegelhus med 56 fönster. I varje fönster pågår livet. På ett våningsplan syns Krister allena i ett rum.
I fönstret intill syns en dubbelsäng med en ensam kudde. I de andra fönstren på samma våning skymtar Ann, föräldrarna, brodern och dottern Amanda.
– Det är ett sorgearbete, men jag vill också gärna ge dem ett någorlunda evigt liv – och så tycker jag om att ha dem omkring mig.
Anna Rehnberg