Begravningslagen kan behöva ändras. Det anser Konkurrensverket som nu granskat problematiken då Svenska kyrkans församlingar samtidigt driver begravningsbyrå och är begravningshuvudman, ett myndighetsuppdrag.

Konkurrensverket föreslår att regeringen ska utreda hur regler för kyrkliga begravningsbyråer kan utformas, förslagsvis i begravningslagen. Reglerna bör säkerställa att utgifter i en kyrklig begravningsbyrå inte belastar vare sig kyrkoavgiften eller begravningsavgiften. Dessa medel får heller inte användas för att korssubventionera begravningsbyrån. En kyrklig begravningsbyrå ska ha egen personal anställd och egna lokaler, alternativt fördela de fasta kostnaderna för delade resurser på ett sätt som säkerställer konkurrensneutralitet.

Konkurrensverket framhåller att huvudmän som driver begravningsbyrå ska följa principen om likabehandling i förhållande till andra marknadsaktörer, att länsstyrelsen bör ha tillsyn över att dessa principer efterföljs samt möjlighet att besluta om sanktioner om så inte sker. Bakgrunden är att SBF och Fonus i somras uppmärksammade Konkurrensverket på de strukturella konkurrensproblem som följer med att Svenska kyrkans församlingar driver begravningsbyrå. Som ett pilotfall anmäldes Håbo pastorat och dess begravningsbyrå för brott mot konkurrenslagen.
Efter att ha granskat frågan beslutade Konkurrensverket i februari att lägga ner utredningen av Håbo pastorats misstänkta lagbrott. Anledningen är att Konkurrensverket inte kunnat ingripa med stöd av befintlig konkurrenslagstiftning. Men myndigheten tar inte ställning till om Håbo pastorat agerat för att snedvrida konkurrensen eller ej. Tvärtom har frågan om konkurrensmässiga fördelar för kyrkliga begravningsbyråer aktualiserats under utredningen. Det skriver Konkurrensverket i skrivelse till
socialdepartementet.

Konkurrensverket konstaterar att om församlingens begravningsbyrå saknar egen personal och egna lokaler och hyr in från församlingen vid behov finns risk för korssubventionering. Det innebär att begravningsbyrån drar fördel av att församlingen bär de fasta kostnaderna. Detta verkar enligt en stickprovsundersökning dessutom vara det vanliga för kyrkliga begravningsbyråer. Om församlingen subventionerar sin begravningsbyrå på det viset och därmed snedvrider konkurrensen så sker det med intäkter i form av momsbefriade församlings- och begravningsavgifter.

Ett annat exempel på snedvridning av konkurrensen som framkommit är självfavorisering. Det är till exempel när en församling marknadsför den egna byrån utan att nämna att det finns andra begravningsbyråer på orten. Detta förekom i Håbo pastorat, som också gjort reklam endast för den egna byrån på ortens äldreboende.
Nu har kyrkostyrelsen visserligen utfärdat råd till församlingar angående näringsverksamhet och bolagsbildning, som Konkurrensverket tycker är bra. Där framhålls att det är särskilt viktigt att församlingen beaktar konkurrensneutralitet.
Men myndigheten konstaterar att råden inte är väl kända, att de inte är bindande och att Svenska kyrkan verkar ha ett förhållandevis svagt intresse för att utfärda bindande bestämmelser och att verka för att de råd som finns efterföljs. Sanktionsmöjligheter saknas liksom goda förutsättningar för tillsyn från såväl länsstyrelser som stift.
Bo Silfverberg