”Kanske är det en jäkla fart på andra sidan”
Skådespelaren och komikern Claes Malmberg beskriver sig själv som en pragmatiker som lever i nuet. Därför oroar han sig inte så mycket över sin cancerdiagnos. Som buddhist vet han att man inte kan påverka allt. Det är bara att åka med och hoppas på det bästa.
Redan som ung funderade Claes Malmberg mycket på existentiella frågor. Svaren fann han till viss del i kristendomen. Tron gav honom trygghet och vägledning. För snart femton år sedan valde han att bli buddhist och använder sig numera av buddhistiska metoder i sin vardag, vilket på många sätt har förändrat hans liv.
– Jag är troende. Om man vill kalla det buddhism eller kristendom spelar egentligen ingen roll. Självreflektion är centralt inom buddhismen och det har jag tagit till mig. Om man är vänlig mot andra, blir man bemött med vänlighet och då är det lättare att leva med sig själv, säger han.
Ett annat buddhistiskt förhållningssätt är att inte kämpa emot saker man ändå inte kan påverka. Det finns ett lugn i det, som han gillar.
– Vi tror vi kan kontrollera allt, men det går inte. Folk stressar upp sig i onödan över saker de inte kan påverka, vilket tar mycket onödig energi. Själv är jag inte särskilt orolig av mig och har inget stort kontrollbehov. Förutom i jobbet. Där behöver jag ha koll förstås, konstaterar han och berättar att han under hösten har huvudrollen i skräckkomedin Mysteriet Myrna Vep på Kajskjul 8 i Göteborg. Att fortsätta jobba känns självklart.
– Jag är lustigt nog mer efterfrågad än någonsin, säger han med ett leende.
Att ställas inför en cancerdiagnos och en potentiell dödsdom kan dock upplevas som en enorm kontrollförlust. Så var det också en kort stund för Claes Malmberg när han fick beskedet att han hade cancer.
– Det kom lite som en chock. Sedan släppte jag orostankarna. Cancern hittades i ett tidigt stadium, jag opererades och blev frisk. Men efter fyra år kom cancern tillbaka och nu är den … obotlig.
Han suger lite på ordet obotlig, som han tycker låter mer dramatiskt än det är. I hans fall hålls sjukdomen i schack med hjälp av bromsmediciner. Möjligheten att leva ett fullgott liv är god.
Claes Malmberg tror att det finns ”något” på andra sidan döden. Men vad?
– Ingen vet med säkerhet. Folk får tro vad de vill, men jag tror och hoppas att det blir någon slags fortsättning. Det här pratar man inte om så mycket, vilket egentligen är märkligt. Vi är ju omgivna av döden och alla kommer att dö. Jag tror att det har med vår moderna kultur att göra och att vi svenskar inte har deltagit i världskrigen. Vi är så självgoda och ytliga att döden inte får plats. Jag efterlyser mer ödmjukhet!
Han menar att livet självt är en obotlig sjukdom och att det kan vara så att det är världens fart efter döden.
– Att inte veta är trösterikt tycker jag. Det är det oförklarliga som är själva grejen. Jag anser att vår existens och universums oändlighet i sig är ett mirakel. Vi lever i ett mirakel varje dag och vi har inte alla svar.
Jämfört med oändligheten är ett människoliv ett futtigt ögonblick, ett sandkorn på en evig strand. Den dag han inte finns mer dröjer det inte länge förrän han är bortglömd. Det är som det är och så det ska vara.
– När jag tar in oändligheten och jämför med mitt lilla liv uppstår lycka. Jag anser mig vara en priviligierad människa. Jag har fem fantastiska barn, jag gillar mitt jobb, jag lever i ett bra land. Ja, jag har cancer, med det finns folk som är mycket sjukare än jag. Det ger perspektiv.
Maria Zaitzewsky Rundgren