Irja erbjuder sorgesamtal för djurägare

Diakonen Irja Wikström erbjuder sorgesamtal vid förlust av sällskapsdjur. 
– Om du haft en nära relation till ditt djur är det inte alls konstigt om du får en kris när det går bort, säger hon.

Sällskapsdjur betraktas numera som familjemedlemmar.

    − Det har blivit ett paradigmskifte i hur vi ser på relationen till våra husdjur. De behöver inte vara oss till gagn eller särskild nytta – utan de är vänner – och den relationen är viktig för oss, säger Irja Wikström, diakon vid Ålidhemskyrkan i Umeå.

Trots det får inte alltid saknaden efter ett älskat djur förståelse från omgivningen. Många djurägare är rädda för vilket bemötande de kommer att få om de berättar om sin förtvivlan. Det är något som Irja Wikström uppmärksammat. Därför bjuder hon in till sorgesamtal för djurägare som förlorat sin kamrat.

 Hon har också arrangerat så kallade öppna kvällar med lugn musik dit djurägare är välkomna att tända ljus för sina bortgångna sällskapsdjur, sätta upp ett foto på altaret eller skriva i en minnesbok. Sist var det omkring 25 personer som dök upp.

  − Jag har fått väldigt positiv respons, många har längtat efter att få lyfta den här typen av sorg. Även kvällen i kyrksalen har varit efterlängtad.

 Många djurägare drabbas av känslor av tomhet och ensamhet när deras sällskapsdjur går bort. Vardagen förändras drastiskt. Kanske ingen längre möter dem vid dörren eller följer med ut på promenad. Rutinerna går förlorade och det kan leda till en kris. En del sjukskriver sig från jobbet.

Precis som med all annan sorg är det individuellt hur den upplevs. För vissa är känslorna av förlust lika stora som när de förlorar en mänsklig vän. Medan den för andra kan vara mindre smärtsam. Oavsett hur sorgen ter sig kan det vara hjälpsamt att prata om den, menar Irja Wikström. Samtidigt har hon förståelse för att det kan vara svårt för sörjande djurägare att berätta om sina känslor för vänner och bekanta, särskilt om det gått fler än några veckor sedan djuret dog. Ibland är omgivningens respons att ”sorgen borde vara klar”, vilket gör att djurägaren väljer att hellre dölja smärtan inom sig.

 Förutom att sätta ord på sin sorg är det bra att visa sig själv tålamod och acceptans. Sorgen får ta den tid den tar och det är okej att livet känns svajigt under tiden. Har man tillbringat hela eller delar av sitt dygn med sitt djur är det inte konstigt att saknaden blir påtaglig, menar Irja Wikström.

Ett återkommande ämne som djurägare tar upp är hur tufft det är att fatta beslutet om avlivning. Irja Wikström tror inte att det har med döden i sig att göra, för alla djurägare är medvetna om att deras sällskapsdjur kommer att dö en dag. Utan att det handlar om bestämmanderätten över både djursjukvårdsinsatser och avlivning.

 − Vi behöver sätta ett datum för när det är dags att säga farväl. Bara det är väldigt smärtsamt – exempelvis att jag har bokat en tid på torsdag klockan två för att avliva min bästa vän. Det känns onormalt och orimligt att göra.

Fortfarande verkar Irja Wiks-tröm vara ensam om att erbjuda särskilda samtal för sörjande djurägare. Hon betonar att man alltid kan boka tid för samtal hos diakon eller präst om man vill prata med någon. Men hon önskar att fler erbjöd just detta, eftersom hon märker att efterfrågan är stor. Många personer ringer från andra delar av Sverige och frågar om det erbjuds i deras lokala församling.

 Så länge ingen riktad inbjudan finns, blir tröskeln fortfarande hög för djurägaren att söka hjälp, menar hon.

− Jag tror att sorg efter djur kommer att erkännas och lyftas på ett annat sätt i framtiden. 

ANNA CARLEHED