Från brott till färdig sten

I stenbrotten i Skåne bryts hundratusentals ton granit varje år. Endast en mindre andel är av den höga kvalitet som kan användas för tillverkning av gravstenar.

Joakim Hansen är sedan ett par år vd för GRF Gravstenar, som tillsammans med moderbolaget Naturstenskompaniet har totalt 16 aktiva stenbrott i Sverige och Norge. Ett block väger från 1 ton upp till vad hjullastaren klarar av att bära upp från brottet det vill säga mellan 23 och 25 ton. Graniten som bryts delas in i klasser, 1 till 9, där endast klass 1 används till gravstenar. Andra klasser kan användas till bänkskivor, fönsterbänkar, golv, fasadbeklädnader och sten för utomhusbruk på till exempel gator och torg.

Naturstenskompaniet har en lång tradition av stenarbeten. Företaget har levererat kalksten till många av golven på Arlanda flygplats. Det äldsta är sedan terminal nummer 5 byggdes. Vidare har företaget levererat produkter i granit såsom Raoul Wallenberg-monumentet i svart diabas som står utanför FN-skrapan i New York och Estonia-monumentet på Djurgården i Stockholm.

Exklusivast är den svarta diabasen, som ibland bara kallas Swedish black.  Åldern på graniten är 1,3 till 1,4 miljarder år. Flera istider har hunnit passera sedan den bildades, med is som har tryckt samman magman från urgamla vulkanutbrott till den hårda stenen. Varje millimeter har tagit naturen tusen år att skapa.

Det är landets länsstyrelser som avgör hur mycket som får brytas i stenbrotten och som övervakar att rådande miljöbestämmelser följs. Efterfrågan är stor och det som får tas upp går åt direkt, berättar Joakim Hansen.

Kompetensförsörjningen inom stenindustrin är en bristvara idag. GRF samarbetar med Östra Göinge kommun och kan erbjuda praktiskt lagda ungdomar kombinerad gymnasieutbildning och praktik som stenarbetare. Efter det kan det bli en lärlingsplats.

Även om mycket av arbetet utförs med maskiner så är en del av stenhuggarnas arbete ett noggrant hantverk. Klyvningen av den grå Bärlövsgraniten sker för hand med spräckkilar och slägga.

I början av 1990-talet var GRF som störst och tillverkade 20 000 gravstenar om året. Företaget hade en långtradare som hämtade upp stenarna på söndagar och sedan åkte ut och monterade dem från måndag till fredag. Numera är det betydligt färre nya gravstenar men fortfarande görs årligen närmare 4000 text-

kompletteringar, från Östersund i norr till Ystad i söder. Joakim Hansen berättar att det skiljer sig lokalt vilka granitsorter och vilka stilar som är mest omtyckta. Även utförandet av texter skiljer sig åt. Bronsbokstäver förekommer knappast i Stockholm men är mycket populärt i Skåne.

När det gäller guld väljer GRF och Joakim Hansen definitivt äkta guld framför färg. Han visar en ask med tunna guldark som de använder, från ett italienskt företag. Först grundar de med lim i bokstäverna och sedan penslar de dit guldet.

– Det blir en helt annan lyster än med guldfärg.

En undersökning som Stenindustrins Forskningsinstitut lät Novus göra 2022 visar att framför allt yngre generationer väljer traditionell begravning med egen gravsten, både till sig själva och anhöriga.

– De som är äldre nu vill inte ställa till besvär. Unga däremot tycker att det är viktigare att visa vilka de är, säger Joakim Hansen.

Yrkestitlar på gravstenarna tror Joakim Hansen kan komma tillbaka igen, eller andra uttryck som säger något om den som ligger begravd.

Både i Norge och Danmark säljs fler gravstenar än i Sverige. Där är minneslundar inte lika vanliga. Askgravlundar väljs av 20 procent i Sverige men bara av 3–4 procent i Danmark och Norge.

Joakim Hansen hoppas att svenskarna ska hitta tillbaka till traditionen med gravsten:

– Det är vackert, rogivande och personligt. Allt går i cykler och unga människor idag vill inte att det ska vara så anonymt.

E