Förutsättningen för varje adoption är ett trauma

Tidiga trauman av en adoption kan påverka en person genom hela livet. Som litet barn, i tonåren, när man själv blir förälder och inte minst när adoptivföräldrarna åldras och dör. Helt plötsligt är man kanske ensam.

Många internationellt adopterade söker stöd i livsfaser som föräldraskap, vid sjukdom, separation eller förlust.

– När du själv får barn, men inte kan fråga din egen mamma om råd, eller när dina adoptivföräldrar blir gamla – då kan existentiell ångest väckas. ”Har jag ansvar för dem? Vill jag ens ta hand om dem?” Det kan också leda till konflikter med syskon som inte är adopterade.

Det säger Marlene Alander, legitimerad psykoterapeut och sjuksköterska som driver Apoteksgården som ger adoptionsspecifikt samtalsstöd på uppdrag av Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF).

Sverige är ett av de största mottagarländerna i förhållande till vår befolkning. Idag är den stora gruppen adopterade i medelåldern. Adoptivföräldrar börjar gå bort, och plötsligt har man kanske ingen kvar. Forskning visar att adopterade som grupp har svårare att själva bilda familj.

– En adoption kan bara ske om ett barn förlorat något livsavgörande, sin anknytningsperson. Det är en traumatisk sorg som gör att många adopterade bär på en känsla av att ha blivit övergivna, även om de vuxit upp i kärleksfulla miljöer, säger Marlene Alander.

Från Sydkorea har 10 000 barn kommit till Sverige, de flesta under 1970- och 80-talen. Ett av dem är Maria. Hon vet inte på vilken plats hon är född, inte när och inte av vem. I passet står ett påhittat födelsedatum. Att söka efter sina rötter som adopterad är en svår, snårig, laddad och kanske helt fruktlös process. Maria har sökt på alla sätt, lämnat dna men inte fått någon träff.

 – När jag längtar efter min biologiska mamma, då hoppas jag på någon jag kan känna igen mig i. Min personlighet, mitt utseende, någonting. Men också efter att bli helt omhändertagen, omsluten i det varma moderskapet.

Marias adoptivpappa gick bort för ett antal år sedan. Det var något av en kris, för det var honom hon stod närmast. Mamma börjar bli till åren och sjuklig.

– Nu var hon utsedd till min mamma sedan adoptionen men vi är totalt olika som personer. Hon har aldrig kunnat vara en förebild för mig. Vi har inte något mor-och-dotter-band förutom tiden, alla åren tillsammans.

Det var väldigt länge sedan Maria upplevde att hennes adoptivmamma tog hand om henne.

– Jag vet inte om jag någonsin har känt mig sådär omhändertagen. Jag är inte själv någon överdrivet omhändertagande bullmamma, men jag tycker att jag har tagit hand om mina barn mycket mer än mamma tagit hand om mig.

Kanske finns ingen av Marias biologiska föräldrar i livet, men det skulle kunna finnas syskon eller kusiner till hennes barn. Det är en tanke som svindlar. Även andra generationen kan påverkas. Marlene Alander ser ibland hur obearbetade erfarenheter förs över till nästa generation och anknytningsmönster går i arv.

Maria är rädd att låta kategorisk och att vara orättvis. Relationer har så många sidor. Hon understryker att hennes barn haft bra morföräldrar.

– Medan pappa var hyfsat pigg var han och mamma tillsammans fantastiska. Men om jag inte hade fått barn, då tror jag att jag hade brutit relationen, eller snarare haft en väldigt uttunnad relation.

Maria är tacksam att hon fått barn, två personer som hon har blodsband till.

– När mamma går bort har jag dem, jag är starten på ett nytt släktträd.

I somras presenterades Adoptionskommissionens utredning. Den visar att det förekommit systematiska brott mot mänskliga rättigheter vid internationella adoptioner, sådant som bristande samtycke och manipulerade dokument. Ett av utredningens förslag är att helt stoppa förmedling av internationella adoptioner.

– Uppfattningen att det är en mänsklig rättighet att bli förälder verkar grundmurad i vår del av världen. Barnets rättigheter måste väga tyngre. Enligt barnkonventionen har alla rätt att få veta vilka föräldrarna är, säger Maria. 

Anna Fredriksson

(Maria heter egentligen något annat)

Läs mer om stöd för adopterade och doptivföräldrar hos MFoF: Mfof.se

Adoptionskommissionens betänkande: SOU 2025:61 Sveriges internationella adoptionsverksamhet – Lärdomar och vägen framåt.