Rädsla för att smitta familjen. Det är det starkaste minnet den italienske begravningsentreprenören Sandro Luperini har av den första tiden av covidpandemin. Och rejäl förvirring om vilka regler som gällde, så de fick improvisera.

Sandro Luperini är chef på en begravningsbyrå i Santa Croce sull’Arno, mitt emellan Pisa och Florens. Han konstaterar att det blivit mindre jobb nu än en ett vanligt år.
– De som skulle dött nu dog i covid tidigare, förklarar han.

De allra flesta saker har blivit som förut nu när covid inte längre går fram som en farsot, men vissa saker har inte kommit i gång och Sandro Luperini tror att de kanske inte gör det mer.
– Förr hade vi ofta begravningståg, men det sker i princip aldrig i dag. Sedan är det mycket färre avlidna som visas upp hemma, eftersom folk är rädda för smitta.
Myndigheterna vill helst att de som dör i covid ska kremeras eller läggas i gravnisch. Det skapade problem under covid, eftersom båda dessa system har en kostnad, medan det är gratis med begravningsplats i jord.
– Vi fick diskutera detta med några kommuner, men familjen fick alltid rätt, eftersom ingen kunde tvinga dem att betala för något de inte ville ha. En nisch kostar över 40 000
kronor och kremering 7 000.
Förutom förändringarna som kommit med covid, hur har deras verksamhet förändrats de senaste årtiondena?
– Eftersom Santa Croce sull’Arno är en kommun med en stor andel välbeställda invånare, var det inte ovanligt att man spenderade över 100 000 kronor för en begravning, ibland upp till det dubbla, förklarar Sandro (summan inkluderar inte restaurangbesök eftersom det inte görs efter begravningar i Toscana).
– I dag är det sällan familjen vill lägga ner mer än 25 000 kronor.

En annan stor förändring är att det sällan finns blommor på begravningar. Men till skillnad från i Sverige ber familjen oftast inte om att man ska skicka pengar till en speciell organisation, utan det sker en insamling under gudstjänsten ”för goda handlingar”. De pengarna bestämmer familjen själv över.
– Men de flesta använder dem till att betala begravningen med, konstaterar Sandro Luperini.

Toscana blev inte lika hårt drabbat som norra Italien under den första vågen våren 2020. Trots det dog många i covid, och flera frågor dök upp.
– Vi fick följa de lagar som fanns rent allmänt för död i infektionssjukdomar, men det skapade en del problem och kommer även att göra det i framtiden. Ingen vet säkert om viruset överlever under jord i de tio till femton år det tar innan vi gräver upp kistan igen för att skapa plats på kyrkogården. Hur ska dessa kvarlevnader hanteras då? De kommer att vara i det närmaste intakta, eftersom de legat i zinkkista, säger Sandro Luperini.
– Sedan hade vi byråkratiska problem, när hela familjer satt i karantän och inte kunde komma till kommunen för att skriva under nödvändiga dokument.

I Italien är människor vana vid att ta farväl av de avlidna vid öppen kista. Nu var det plötsligt inte möjligt längre, och de flesta hade sett sina nära och kära åka iväg i ambulans för att sedan aldrig komma tillbaka igen.
– Detta var svårt att hantera. Vi såg heller aldrig liken, eftersom de kom till oss i hermetiska liksäckar som vi lade i kistan.
Det blev inga begravningar alls under den första tiden. Bara kistan, personalen på begravningsbyrån och prästen. De hade också poliser som stoppade dem till och med på natten, när de var på väg till ett dödsbo, för att kontrollera varför de var ute under en lockdown.
– De följde efter oss dit vi skulle för att kontrollera att vi talade sanning. Svårast anser han var den rädsla de levde med hela tiden. Trots att de hade alla tänkbara skydd, så var de alla rädda för att både bli sjuka själva och ta med sig covid hem till familjen.
Text och foto: Kristina Wallin

Fakta: Likvakor sker dygnet runt

• Kistan måste stängas omedelbart vid smittsamma sjukdomar.
• Begravningar sker normalt inom 48 timmar.
• Likvakor sker dygnet runt om de sker i hemmet, och under dagtid på sjukhusen.
• Begravningsbyråer har dygnet runt-tjänst för att omedelbart ta hand om den avlidna.