När en anhörig gått bort kungör vi det med en dödsannons, i en dagstidning och/eller på en minnessajt. Traditionen säger att den ska innehålla några sammanfattande avskedsrader, kanske en dikt.

Många av oss känner oss lite främmande inför poesi, för andra kan det vara tröstande och läkande att läsa dikter eller till och med skriva själv. Men forskning visar att vi börjar känna oss friare. Kanske väljer vi en låtrad eller så hoppar vi helt enkelt över versen. Välj bara en vers om ni tycker att den har något att förmedla. Annars är det lika fint utan, är en erfaren begravningsrådgivares råd.

Vad ska vi välja för vers?

Begravningsrådgivarna svarar:

Bengt Gustavsson, 
med byråer i Västerås och Köping

–Över tid förändras både samhällskontexten och människors förhållningssätt. För 40 år sedan trodde en nästan att det måste vara en dikt för att det skulle bli komplett. Familjer kände sig tvungna att välja något ur våra pärmar, det låg en förväntan i att ”säga nåt vackert”. I dag vågar människor säga nej till versen. Annonsen är ett meddelande om ett dödsfall, och för många blir det onaturligt att trycka in text som de inte begriper varför de ska ha där. Idag är jag frimodigare med att fråga om de vill ha en vers, och jag säger att det absolut inte är nödvändigt. ”Välj bara en vers om ni tycker att den har något att förmedla. Annars är det lika fint utan.”

Kristina Zettervall, 
begravningsrådgivare Falbygdens begravningsbyrå

– De anhöriga har ofta med sig en vers, kanske ur en tidning. Har de ingen aning om vad de vill ha frågar jag vad de vill ha sagt. Vill de tacka den avlidne, är det skönt att hen får vila från smärtor, vill de uttrycka saknad?

Det brukar kännas bättre när de inte bara väljer på måfå för att det ”ska vara” en vers. Jag kan också hjälpa till att formulera. Finast är när anhöriga formulerar något personligt. Jag är också svag för rim. När min pappa dog, skrev jag en egen vers. Han var bonde. Den sista tiden innan dödsfallet var han inte vid medvetande men log när han hörde våra röster.

Du har vandrat

på fält och gärden

Du har jobbat

i mark och skog

Nu har Du gjort

den sista färden

Och Du hörde våra röster

och log

Mikael Karlsson,
byråer bland annat i Malmö, Eslöv och Kävlinge

Annonsen är i sig en kungörelse om vad som hänt vilket jag berättar för anhöriga om funderingar uppstår. Då berättar jag också att ”släkt och vänner” inte behöver stå med i annonsen. Vem riktar sig annonsen till och vem är den från? Varför måste vi ha en bild/symbol eller vers? Ibland känns det som om anhöriga upplever att de måste komma på något, men så är det ju inte.

Den här dikten har jag skrivit för barn:

Älskad en kort stund i livet,
Älskad för alltid i minnet.