Riter och seder kring dödsfall och begravning brukar förändras långsamt. Jan-Olof Aggedal, docent i praktisk teologi och kontraktsprost i Lunds stift konstaterar att pandemin skyndat på förändringar som redan var på gång. Här summerar han pandemiåret i siffror.

Den enskilt största förändringen under pandemin är en dramatisk ökning av antalet direktkremationer, det vill säga kremering innan en begravningsceremoni med urna, eller utan någon ceremoni alls. Begravningshuvudmännen i Stockholm, Göteborg och Malmö ser runt 40 procents ökning. Krematoriet i Visby rapporterade i början av år 2021 att 70 procent av de döda kremerades direkt.

Såväl kyrkliga som borgerliga begravningar med urna ökar månad för månad och i en allt snabbare takt. Drygt 13 procent av alla döda år 2020 kremerades innan ceremoni, vilket ska jämföras med år 2019 då det var åtta procent. Det i sin tur var en fördubbling från 2016. Om denna trend fortsätter kommer inom fem år var fjärde och inom tio år var tredje begravningsceremoni att ske med urna i stället för kista.

Samtidigt som akt över urna ökar, har det också skett en ökning av kistbegravningar, i Stockholm med 50 procent år 2020. Den största delen av dessa var begravningar av människor som betjänades av andra trossamfund än Svenska kyrkan.

Sedan millennieskiftet ligger kremationsfrekvensen stabilt runt 82 procent, rimligen en nivå som kommer att bestå under lång tid.

I april 2020 tog begravningsbyråerna fram teknik för att kunna direktsända begravningar från kyrkor och kapell. Tidigare hade enstaka begravningar sänts via sociala medier och chattjänster, men det blev nu möjligt med direktsänd länk. Den första begravningen som livestreamades med anledning av pandemin, ägde rum den 16 april 2020. Vid årets slut sändes fyra procent av alla begravningar direkt och under år 2021 har antalet mer än fördubblats och låg som mest på tio procent. Även efter pandemin kommer digitalt sända begravningar att erbjudas dem som av olika anledningar inte fysiskt kan närvara. Dock minskade livestreaming markant när antalet som tilläts närvara vid begravningen höjdes till 50 personer.

Ansökningar om att få sprida aska över hav och land ökar med några procent varje år, en ökning som stegrades under pandemin. Utomhusbegravningarna i privata trädgårdar, i naturen samt på kyrkogårdar har ökat. Även medlingsärenden, såväl de lagstadgade inom begravningsverksamheten som de som utförs av kyrkans/begravningsbyråns personal, har ökat under pandemin då anhöriga inte mötts i verkliga livet.

Vi kan konstatera att kyrkliga begravningar har minskat. Borgerliga begravningar utgör nu 14 procent, en långsam ökning med en procent om året under en period.

Så den stora förändringen ser vi i antalet som valde att inte ha någon känd ceremoni. Innan pandemin var denna siffra åtta procent, efter ett halvår med pandemi 14 procent, en ökning som gällde hela landet. Efter första halvåret 2021 har siffran sjunkit till nio procent.

Min personliga reflektion över alla dessa siffror är att när det blir vanligare att begravas utan känd ceremoni riskerar människans värde att urholkas och de efterlevande förlorar ritens viktiga möjlighet att ta avsked, att få säga tack, förlåt, farväl. n

Text: Jan-Olof Aggedal