En tredjedel av Kiruna stad, inklusive kyrkan, krematoriet och 5 000 gravsatta i kolumbarium och minneslund, ska flytta. Den unika omlokaliseringen av avlidna är utgångspunkt för ett nystartat forskningsprojekt om de dödas mobilitet.

När gruvan i Kiruna och det rasområde som omger den utvidgas visar det sig att sista resan för många Kirunabor måste följas av ytterligare en. Det som sker är en unik stadsomvandling. Ett nytt centrum håller på att byggas upp med stadshus, kulturhus, hotell och övriga kommersiella lokaler samt bostäder för 6 000 personer.

Kiruna kyrka ska transporteras på hjul till sin nya plats invid den gamla begravningsplatsen i Kiruna. Där ska en ny byggnad ersätta Mariakapellet som rymmer krematorium och kolumbarium. Även ett nytt församlingshem ska uppföras. Minneslunden och Hjalmar Lundbohm med sitt monument, LKAB:s förste disponent och primus motor bakom gruvdriften, ska också placeras i anslutning till begravningsplatsen.

Flytten som bekostas av LKAB har planerats inom Kiruna pastorat och Jukkasjärvi församling under cirka 10 år. Den beräknas bli genomförd sommaren 2026. Men exakta förutsägelser är vanskliga och ingen kan väl vara helt säker på att de avlidna inte kan tvingas flytta igen.

– De drar sina linjer för rasrisken med några års mellanrum och det kommer alltid nya prognoser, säger Tommy Stridsman, fastighets- och kyrkogårdschef. Det är som ett levande material. Nu hörs dessutom uppgifter om att man hittat malm i ett område där LKAB självt nyligen byggt hus…

Vid sidan av den nog så komplicerade planeringen har man inom pastoratet brottats med frågor om hur man flyttar en minneslund på ett etiskt och värdigt sätt.

– Vi får nästan dagligen frågor, säger Tommy Stridsman. Vad gör ni med min gamla farmor som ligger i minneslunden? Det kan vi ju inte svara exakt på då det är ett anonymt gravskick, men vi förklarar hur vi tänker göra.

I praktiken kommer flytten av minneslunden sannolikt innebära att man, som Etiska rådet inom SBF förordat, tar ett symboliskt stycke mark, en bit torv på 50 x 50 cm, och placerar på den nya platsen. Flytten av Hjalmar Lundbohm, den enda kistbegravde i det berörda området, går till på ett liknande sätt.

– Vi har inte mött oro, invändningar eller missnöje, vilket vi nog hade räknat med. Alla vet vad som är bakgrunden, att vi behöver flytta för att LKAB ska kunna fortsätta sin verksamhet här. Den dagen då de skulle behöva lägga ner, då dör ju staden.

Samma inställning redovisar Mia Danielsson, innehavare av Kiruna Begravningsbyrå.

– Det som varit angeläget för anhöriga är att få ett grepp om vilken tidsram som gäller, så man vet vad man ska ställa in sig på.

Hennes egen verksamhet kommer att behöva flytta, men hon vill absolut inte hamna i det kommersiella centrum som nu byggs upp.

– Det blir dels för dyrt, dels för kompakt och jag vill att mina kunder ska kunna slinka in utan att alla människor ser det. Så jag söker en annan lösning med LKAB. Alternativet är att jag får bygga nytt i egen regi.

Flytten av kolumbariet med 3 000 gravsatta har i praktiken påbörjats genom att gravrättsinnehavare erbjudits urngrav på begravningsplatsen. Ett 50-tal har nappat. Lika många har valt att ta ut sina urnor från kolumbariet för att gravsätta dem söderut, på orter dit de själva flyttat.

Begravningslagen tillåter inte flytt av stoft eller aska om det inte finns särskilda skäl eller att gravrätten har gått ut. I underhandskontakter mellan kyrkogårdsförvaltningen och länsstyrelsen har man konstaterat att en stadsflytt måste anses utgöra godtagbara särskilda skäl.

– Och hur som helst är vi tvungna att tömma kolumbariet, säger Tommy Stridsman.

Den unika flytten i Kiruna är utgångspunkt för det treåriga forskningsprojekt Ett mobilt nekropolis: Potential, effekter och betydelse av storskalig förflyttning av mänskliga kvarlevor i Sverige. Roger Marjavaara, Institutionen för geografi vid Umeå universitet, och Carola Wingren, Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala driver projektet.

Utgångspunkt är antagandet att vi av olika anledningar kommer att se fler omlokaliseringar av begravningsplatser. Poängen är att dra lärdomar från Kiruna.

Först ska en kartläggning av sådana anledningar ske. Riskbedömningar visar var klimatförändringarna kan orsaka exempelvis översvämningar, erosion och havsnivåhöjningar. Stadsomvandling på grund av kommersiella skäl som påverkar begravningsplatser är verklighet på flera håll i världen.

I en andra del ska Kiruna närstuderas: Hur man går tillväga för att genomföra en flytt av avlidna på bästa sätt. Gravrättsinnehavare ska delta i en enkätundersökning och djupintervjuas.

– På så vis kan vi få en kunskapsbas som stöd när detta kommer att ske igen, vilket jag tror att det kommer att göra, säger Roger Marjavaara. n

Text: BO SILFVERBERG
Foto: OLLE THOORS