Varför vara olycklig i onödan…?

För ett par dagar sedan ringde en väninna och var ledsen över att livet kändes tungt just nu. För mycket jobb, mycket oro för gamla och sjuka föräldrar och inte så mycket roligt överhuvudtaget. Hon såg inte någon ljusning i sikte inom överskådlig tid, heller.

”Det där går ju inte”, sa jag. ”Du måste bestämma dig för att ändra på detta direkt. Livet är för kort för att man ska gå omkring och vara ledsen”. Jag föreslog att hon omedelbart skulle åka och handla något extra gott till middagen, köpa lite blommor, en flaska vin och bläddra fram lite favoritmusik att lyssna på. För saken är den att jag vet att det fungerar…

Men väninnan bara suckade och konstaterade att det skulle hon absolut inte hinna göra – inte förrän tidigast till helgen. ”Men det är ju flera dagar dit”, försökte jag och såg för mig en riktig golgatavandring fram till fredagen. Så hade jag aldrig i livet klarat av att leva.

På vår gästtoalett har jag ett litet kort liggandes framme med uppmaningen: ”Spara aldrig någonting till ett speciellt tillfälle – att leva ÄR det speciella tillfället”. Inte för att jag behöver påminnas längre, jag har levt efter den devisen i massor av år. Men det kan ju komma någon på besök som behöver läsa det.

Tänk till exempel om man skulle råka dö? Och tänk om den sista middagen man åt var tråkig bara för att det råkade vara en måndag? Om man hade vetat vad som skulle hända – hade man inte festat till och firat lite extra då, den sista dagen på jorden? Jag går inte precis omkring och tänker i de banorna hela tiden, då hade man ju blivit deprimerad. Därför är det så klart bäst att fira varje dag utan någon speciell anledning!

En annan av mina väninnor påminde mig nyligen om att jag, när vi träffades första gången, hade sagt att jag bara jobbar med sådant som jag tycker är roligt. Min väninna är ute och håller en hel del föredrag och hon berättade att hon ofta citerar mig. Själv hade jag glömt att jag hade sagt det där men det är definitivt fortfarande sant. Varför ska man jobba med något som inte är kul?

Nu riktigt hör jag hur vissa av er tänker: ”Det är ju lätt att säga om man har ett roligt jobb”. Men hemligheten med att bara jobba med sådant som är roligt ligger inte i att ha ett roligt jobb – det handlar om att tycka att det man jobbar med är roligt! Allt är en fråga om inställning.

Om inställningen är fel kan man nämligen riskera att bli olycklig helt i onödan. Vi satt och diskuterade en person i bekantskapskretsens periferi häromkvällen och en av vännerna, som känner henne mycket bättre än jag, berättade att den här personen nog hade sökt ett femtiotal jobb under de senaste åren utan att få ett enda av dem. ”Hon är ju lite speciell”, sa min vän, ”och hon skulle verkligen vara helt fel på de jobb hon söker. I själva verket har hon redan det perfekta jobbet, ett jobb där hon tillåts vara den hon är”.

”Så synd att hon inte fattar det då”, sa jag lite ironiskt. ”Det betyder ju att hon faktiskt är lycklig utan att veta om det”. Det där gjorde min vän lite omskakad och frågan är hur många som går omkring och är olyckliga i onödan? Som om det inte vore tillräckligt att vara olycklig när det verkligen finns en anledning.
Jag bara säger det…

Åsa Scharin