Snällhet lönar sig – alltid!

Eftersom jag har gjort det till min livsuppgift att rädda ett djur varje dag, och dessutom har en idé om att detta faktiskt kan bidra till att Rädda Världen tog jag kontakt med hela Sveriges ”Mr Snällhet”, professorn och överläkaren Stefan Einhorn. Jag ville ta reda på om Stefan tror att vi faktiskt har någon chans att rädda världen. Eller om jag har fått allt om bakfoten.

Stefan Einhorn har bland mycket annat skrivit boken ”Konsten att vara snäll”, som kom ut 2005. Här reder han ut begreppen och förklarar varför det inte bara är bra att vara snäll, utan att det faktiskt lönar sig, även ur evolutionsperspektiv. Ju snällare vi är, desto bättre förutsättningar för mänskligheten att överleva, helt enkelt.

Svårt? Inte särskilt, faktiskt.

Vi börjar med att slå fast vad det innebär att vara snäll för, ärligt talat, det är ett ord som inte är uteslutande positivt laddat. Inte för alla. Det är viktigt att skilja på falsk och äkta snällhet. Äkta snällhet innebär ibland att fatta tuffa beslut, som kanske inte verkar snällt i ögonblicket. Att berätta för en kollega att han stinker svett är inte roligt men det är definitivt snällt eftersom det kan få vederbörande att göra något åt saken. Vilket i sin tur förhoppningsvis leder till att kollegorna kan tänka sig att börja umgås med honom.

Snällhet smittar också av sig, förklarar Stefan. Utför en god handling och med stor sannolikhet kommer personen som har fått ta del av denna handling i sin tur ha lättare att göra något snällt. Kanske tillbaka mot dig, eller mot någon annan. På så sätt sprider sig snällheten som ringar på vattnet och fortplantar sig i många led.

Men det är ju så många som hävdar att det inte lönar sig att vara snäll? Att ingen tackar en, att det inte precis främjar karriären, att snäll helt enkelt är lika med dum. Professor Einhorn höjer ett ögonbryn och förklarar: ”Helt fel. Det är faktiskt bevisat att det lönar sig att vara snäll. Vår art skulle inte ha kommit dit vi är idag om vi inte genom årtusendena hade visat prov på samarbetsförmåga, generositet och osjälviskhet gentemot våra artfränder. Det har helt enkelt lönat sig att vara snäll – det visar evolutionen.”

Men uttrycket ”survival of the fittest”, handlar inte det om att den starkaste vinner, undrar jag bistert. Det verkar onekligen så emellanåt… Stefan insisterar: ”Nej, det betyder att de bäst lämpade överlever, inte nödvändigtvis de fysiskt starkaste. I mänsklighetens fall – liksom för många andra arter – är de bäst lämpade de som ser till att hela gruppen mår bra.”

Det här påminner mig om en av mina absoluta favoritfilmer alla kategorier, ”It’s a wonderful world” av Frank Capra. Huvudpersonen, spelad av James Stewart, är i början av filmen på väg att ta sitt liv. En ängel får i uppdrag att visa honom hur mycket han har betytt för sin familj och den lilla stad där han bor. Under hela sitt liv har han osjälviskt stått tillbaka för att hjälpa andra och nu får han se hur dessa goda handlingar har påverkat hela hans omgivning.

Stefan Einhorn tittar på mig och säger: ”Det här är den bästa film jag någonsin har sett – slutar du inte prata om den nu, så börjar jag gråta”. Strålande. Jag gråter nästan själv och får en bild av hur vi snyftande – i varandras armar – avslutar intervjun till ljudet av fyrtio ton sten som tungt brakar ned på ett lastbilsflak.

Verkligheten överträffar sannerligen ofta dikten. Visst är livet fantastiskt?

Åsa Scharin