Katten Chilli leker pälsmössa

Så här i juletider är vi nog många som saknar någon som inte finns med oss längre. Självklart tänker jag på mina föräldrar och barndomens alla jular, som aldrig kommer tillbaka. Det var alltid så mysigt att se mamma och pappa stå och laga julmat – de gjorde alltid så otroligt mycket tillsammans.

Men jag har ännu en saknad vän – katten Chilli. Han finns inte heller längre och jag tänker på honom enormt ofta. Det är ju fantastiskt hur ett djur kan sprida så mycket värme, glädje och kärlek till människor. För att inte tala om Lugn – det går ju inte att vara stressad tillsammans med djur, eller hur?

Tänk så okomplicerade deras liv ofta är jämfört med våra! Min julklapp till er är därför den här historien, som utspelade sig mellan Chllli och mig för några år sedan:

Min sambo var bortrest och Chilli insmugglad i sovrummet. Han fick normalt sett inte sova i vår säng men jag tyckte att det skulle bli jättemysigt att ligga och läsa tillsammans med honom en stund innan vi somnade. Chilli lade sig tillrätta på min huvudkudde och jag tyckte bara att det var gulligt att han tog upp två tredjedelar av utrymmet. Det var fortfarande gulligt när han tryckte in en tass i ögat på mig och den andra i min mun. Och tog spjärn med bakbenen mot min hals allt vad han orkade. Det var väl någon lek han lekte, antog jag.

Efter en stund släckte jag lampan och sa god natt till Chilli. Han svarade med att snarka mig rätt in i örat. Mitt i natten vaknade jag av att jag var helt genomsvettig. Det kändes konstigt i huvudet och nacken. Ett öronbedövande brummande och vibrerande fyllde mitt huvud och jag var plötsligt klarvaken. Vad var det som hände?

Chilli hade under natten draperat sin kropp som en perfekt pälsmössa över mitt huvud och ansikte. Han låg och höll om mig med alla fyra benen. Snarkningarna lät och kändes som en slagborr. Efter många försök lyckades jag bända loss hans tassar och därefter bära ut honom ur sovrummet och stänga dörren bakom honom.

Åsa Scharin