Hur kan Åsa vara så glad – hon är ju inte ens smal..!

När det händer extra knäppa och roliga saker så brukar jag skriva ned det för att inte glömma bort. Det är ju annars lätt hänt när livet bara rusar på. Här kommer några:

Dubrovnik är en av våra favoritstäder – inte minst för att kroaterna är så härliga människor, som man verkligen kan ha roliga upplevelser med. Som efter en god middag vid ett tillfälle. Vi var på väg tillbaka till hotellet och tänkte köpa med oss vatten. Klockan var 21.57 och butiken stängde 22.00. Vi skulle hinna precis.

Jag försökte öppna dörren men lyckades inte. På andra sidan stod en tjej och höll emot allt vad hon orkade. Hon vägrade släppa in oss. Vi blev så klart sura och ropade att det ju var tre minuter kvar till stängningsdags.

Tjejen såg desperat ut och hennes chef kom rusande, vräkte upp dörren och skrek till oss: – Jag står inte ut! Jag är jättetrött, parkeringen på min bil har gått ut, jag måste åka hem och sova! Och så lade han till, som om detta skulle förklara allt: – Jag är kroat!

Sambon och jag bröt ihop av skratt. Vad svarar man på det? Vi vinkade till oss en taxi och spände fast säkerhetsbältena. Chauffören tittade på oss och fnös: – Vad gör ni? Sån’t där tjafs håller vi inte på med i Kroatien. Han tryckte gasen i botten och gjorde en vansinnesomkörning på den extremt kurviga och smala vägen. Vi behöll våra säkerhetsbälten på…

Och på tal om kroatiska taxichaufförer – vi använde samma chaufför vid flera tillfällen på en annan resa. En kväll när han skulle hämta oss utanför vårt hotell såg vi att det redan satt folk i bilen. – Kom in, kom in, ropade han glatt. Ni är så roliga så jag har berättat om er för min familj. Det här är min fru och dotter som ville följa med och träffa er!

Det är ju inte utan att man i sitt stilla sinne jämför dessa fantastiska kommentarer med den här ”svenska”, fullkomligt oslagbara kommentaren. Jag fick nyligen höra av en väninna att någon (oklart vem) ska ha sagt om mig: ”Jag förstår inte hur Åsa kan vara så glad jämt – hon är ju inte ens smal”.

Åsa Scharin