Glöm inte bort att vara tacksam!

Glöm aldrig bort att vara tacksam!

Jag går omkring i matbutiken och plockar glatt ned varor i min vagn – blommor, grönsaker, färska örter, bär, frukt. Sedan blir det några paket ägg, fisk från den manuella disken, kanske en köttbit. Oj, jag håller ju på att glömma smör, ost och yoghurt. Och knäckebrödet, är det slut hemma?

På vägen mot kassan rafsar jag åt mig lite oliver, nötter, pyttelite choklad och halstabletter. Nu är jag nöjd och går och betalar. Det är en vanlig dag efter jobbet och många känner säkert igen sig. När vi behöver handla så går vi och gör det. Men – varje gång jag tar en vara från hyllan (och detta är inget jag hittar på) så tänker jag: ”Det har inte alltid varit så här. För några sekel sedan svalt människor ihjäl i Sverige på grund av missväxt.”

Någonstans under de påföljande decennierna glömde vi bort att vara tacksamma. Över att det finns hur mycket mat som helst i butikerna och för att de flesta i Sverige har råd att köpa den. Vi har så mycket och tar det för givet. Men om vi inte känner tacksamhet, upplever vi då verkligen dess sanna värde? 

Jag tänker att något av det värsta som skulle kunna hända vore att förlora någonting (vadsomhelst) och först då inse värdet av det man hade. När coronakrisen började insåg många att vi borde ha ett ”överlevnads-kit” hemma. Mat för några veckor, vatten och så vidare. För så här är det: skulle Sveriges gränser stängas så är maten slut i våra matbutiker efter 48 timmar.

Jag har en känsla av att väldigt många, väldigt snabbt, skulle förstå värdet av att kunna äta sig mätta, i så fall.  Min poäng är att livet vore väldigt mycket roligare om man kunde känna tacksamhet för den fantastiska möjligheten redan nu. Eller hur? Man måste faktiskt ta vara på varenda liten möjlighet att känna sig extra glad. För ”idag” kommer aldrig tillbaka. 

Att uttrycka tacksamhet för det jag har jobbar jag alltid stenhårt på. Möjligheten att kunna handla mat är en grej. Men det handlar ju faktiskt om precis allt annat i livet också! Är jag sjuk så känner jag tacksamhet för att jag lever (eller för att jag var frisk förra veckan och förhoppningsvis blir det igen nästa vecka). Jobbar jag för mycket känner jag tacksamhet över att jag har ett jobb. 

Allt började för rätt många år sedan när jag hade köpt en kappa. Den var jättesnygg och jag hängde nöjt in den i garderoben. Några veckor senare hittade jag den – i garderoben. Jag hade glömt bort den! Det fick mig att minnas när jag var liten och fick något nytt. Oavsett om det var en kappa, en klänning eller ett par skor så var glädjen så mycket större och varade så mycket längre. För att inte tala om att det hade varit omöjligt att glömma bort en ny kappa eftersom man bara hade en.

Titta på allt du har och känn efter – är jag glad för det här? Tacksam? Älskar jag den jag lever tillsammans med? Säg det, i så fall. Hela tiden! Njut av vartenda ögonblick, varenda måltid, vartenda skratt. För tro mig - det kommer en dag när det är för sent. Det är det enda vi kan vara säkra på.

Åsa Scharin