Bryt ihop och gå vidare

Vem vet hur någon annan människa har det? Vem har rätt att tänka och tycka att andra har det lättare i livet än man själv har det? För några år sedan var jag med i Sveriges Radio P4 Kristianstad och ett program som hette Helgpanelen. Ett otroligt populärt radioprogram som sändes varje fredag och satte rekord efter rekord i antal lyssnare under många år.

Jag glömmer aldrig ett telefonsamtal till studion. Det var en äldre, kraftigt berusad man som ringde och det kom naturligtvis aldrig ut i sändning. Vår programledare talade med mannen som var upprörd över att vi i Helgpanelen ”var så himla glada” hela tiden. Livet är minsann inte så enkelt och kul som vi verkade tro att det var, sluddrade han och tyckte att vi borde fundera lite på det, vi som tydligen ”hade det så bra”.

Så mycket mer hade han inte att säga och vi gick vidare i programmet – lika redo att förgylla fredagen för alla lyssnare som alltid. Men jag kunde inte släppa det där samtalet och tänkte mycket på det. Först tyckte jag att det var sorgligt och jag kände stor medkänsla för den stackars mannen. Han hade det nog inte så lätt.

Men ju mer jag funderade desto argare blev jag. Är det verkligen något fel på att vara glad och att försöka göra andra lite muntrare? Vi fick ofta höra att människor kände sig upplivade när de hade lyssnat på oss under den där timmen på fredagar. För oss fyra som satt i studion var det också rena glädjeinjektionen. 

Dessutom – vad sjutton visste den här mannen om våra liv egentligen? Vad gav honom rätten att utgå ifrån att vi ”gled räkmacka” genom livet, till skillnad från honom själv? 

Jag började tänka på åren som gått sedan vi sände vår första Helgpanel. Vad hade hänt i våra liv under den tiden? Detta gjorde mig riktigt arg på mannen som hånat oss. Ett litet axplock av vad vi fyra samlat hade genomlidit under år som vi samtidigt hade gjort vårt yttersta för att glädja våra lyssnare kommer här:

Vi hade gått igenom skilsmässor, jobbiga separationer, självmordsförsök bland nära anhöriga, dödsfall bland nära anhöriga, självmord bland vänner, allmän oro när det gällde jobb (eftersom ingen av oss har någon fast anställning), hemska juridiska processer, oro för hur det skulle gå för våra barn, allvarliga och mindre allvarliga sjukdomar, osämja bland vänner och familj, älskade husdjurs bortgång och så vidare, och så vidare.

Oavsett vad - vi bröt ihop och gick vidare. Ofta hade någon av oss självklart varit mitt uppe i någon av dessa processer när vi satt där i direktsändning. Vi gjorde vårt jobb då och vi fortsatte att göra det. 

Så vad skiljer oss fyra från alla andra? Inte ett dugg. Det här är ju vad det innebär att leva! Möjligen är skillnaden vår förmåga att leverera även när livet känns jobbigt och det är kanske en gåva. 

Du är din egen lyckas smed, heter det, och det är sant. Jag tänker på det varje dag och har en känsla av att det finns en del som borde tänka på det lite oftare… För hur jobbigt man än har det så är det en sak man kan vara alldeles säker på: Ingen annan än man själv kan förändra situationen. Någon klok person sa: ”Jag kan inte alltid påverka vad som händer i mitt liv – men jag kan alltid påverka hur jag hanterar det”. Det är så sant som det är sagt.

Åsa Scharin