Att prata med någon okänd gör dig glad!

Forskare har kommit fram till att det gör oss glada att prata med någon vi inte alls känner. Lite småprat med busschauffören, någon som står framför dig i kassan, ja, vem som helst som du stöter på under dagen.

Vi har ju vetat länge att vårt sociala nätverk är viktigt – familj, vänner. Men det är ju faktiskt inte alla som har varken det ena eller det andra, vilket jag känner mig väldigt ledsen över. Så att det nu är bevisat att även kontakt med främlingar kan göra oss glada och mindre ensamma känns ju fantastiskt!

Så varför gör folk inte det oftare? Pratar med okända? Jo, det har visat sig att många tror att ingen skulle uppskatta om de sa några ord till ”vem som helst”. Vi tror helt enkelt inte att vi är tillräckligt intressanta, roliga eller kvicktänkta. Men det är fel!

I en undersökning fick personer småprata med varandra två och två och sedan fick de var och en för sig svara på lite olika frågor. Dels vad de själva hade tyckt om den andra personen, dels vad de tyckte om själva samtalet och även vad de trodde att den andra personen skulle tycka om dem.

Och vad tror ni resultatet visade? Självklart att man själv tyckte att det var ett trevligt litet samtal men att den andra förmodligen inte tyckte det. Fel, fel, fel! Vi är alldeles för självkritiska och hårda mot oss själva. Andra människor tycker nämligen att det är jättetrevligt när vi småpratar lite med dem!

Jag vet också att det här stämmer, för jag älskar att småprata med folk jag inte känner. Och jag ser ju att de blir glada! Häromdagen stod jag i en kiosk för att hämta ut ett paket. Framför mig stod en tant och precis när jag kom in sa hon numret på sitt paket: 3567. ”Det är ju lustigt”, sa jag, ”mitt paket har nummer 3568 – numret efter dig och här står jag nu efter dig i kö. Hur stor är sannolikheten för det?”

Först var tanten tyst och jag tänkte att hon väl inte tyckte det var lika kul som jag. Men plötsligt vände hon sig om och visade upp en lapp med fem olika adresser och paketnummer. ”Titta här, jag hämtar ut paket till min dotter och jag ska åka till alla de här ställena”. Hon log till och med.

Vi småpratade lite om det medan killen i kiosken gick och letade efter tantens paket. När han kom tillbaka så hade han två paket med sig – han hade hört vad jag sagt och letat upp mitt samtidigt. Detta medförde att vi alla tre hade glada leenden på läpparna när vi skildes åt. Så lätt kan man vara med och göra en annan människa glad!

Härligt, eller hur?

Åsa Scharin