”Man ska vara omsorgsfull med livet”
Livet har behandlat nyckelharpisten och kompositören Åsa Jinder väl. Hon har gjort det hon har velat och har uppfyllt sina drömmar med råge. Stora, omvälvande livskriser har hon sluppit. Men moderns plötsliga död, när Åsa bara var 27 år, tog hårt.
Åsa Jinder hade hunnit bli mamma för andra gången när hon 1989 förlorade sin egen mamma i sviterna av alkoholism.
– En av mina bröder ringde och berättade att mamma var död. Det var förfärligt och sorgligt. Hon och jag hade kommit varandra närmare när hon blev mormor. Hon var så glad över barnbarnen och var en väldigt fin och engagerad mormor. Nu när jag själv har barnbarn förstår jag henne. Jag är så glad att vi hann försonas innan hon dog, säger Åsa.
Att förlora en förälder när man bara är 27 år är svårt, men Åsa var vid tidpunkten gift, småbarnsförälder och mitt i karriären som musiker. Trots förlusten upplevde hon en stark framåtrörelse som gjorde att hon klarade att fokusera på livet där och då.
– Nyckelharpan har dragit mig framåt. Den har varit min livskamrat genom allt, säger Åsa med ett leende och berättar att hon i år har varit artist i ett halvt sekel. Det firas genom jubileumskonserten Åsa Jinder 50 år på scenen, en föreställning fylld av historier och musik. Åsa är mest känd som riksspelman och nyckelharpist, men hon är också kompositör, producent och författare.
– Efter mammas död var det familjen, kreativiteten och skapandet som hjälpte mig framåt. Jag har aldrig varit benägen att berusa mig med alkohol eller andra droger för att fly smärta. Alkohol är ingen smart lösning, kreativa uttryck är så mycket bättre. Att gå runt och vara påverkad gör att man missar mycket. Jag vill ta vara på min dyrbara tid.
Hon beskriver sig själv som en i grunden lycklig och harmonisk människa som har sagt ja till livet och omfamnat det som kommit till henne.
– Jag blev mamma tidigt, jag har mött stora kärlekar, rest över hela världen och uppfyllt alla mina drömmar, trots dåliga förutsättningar. Jag är väldigt nöjd med mitt liv och det jag har åstadkommit och har ingen ångest över att åldras. Ålder är inte viktigt.
Åsa menar att åldersnoja ofta handlar om kontrollförlust. En rädsla och oro inför det okända, det vi inte kan kontrollera. Men att hela tiden fundera på ålderdomen är meningslöst och tråkigt, tycker hon. Så kan man inte leva.
– Ingen kan påverka tidens gång och att vi åldras om vi får leva. Det är bara att hänga med. Jag vill inte dö. Men vill jag bli hundra? Jag vet inte, men det får jag väl se om jag kommer så långt. Det enda jag vet
är att jag är här och nu. Jag är väldigt bra på att vara i nuet och gläds ofta åt de små tingen i livet. Jag har lätt att se ljuset och kan fyllas av glädje av en så enkel sak som att jag bor i fina Midsommarkransen.
Åsas pappa gick bort för några år sedan. Han blev 88 år och var pigg ända till slutet. Hon har en stark känsla av att också hon kommer att hålla sig pigg långt upp i åren. Och mycket talar för att det kan bli så. Bra gener och ett lyckligt liv ökar chanserna till en god ålderdom.
Hon är övertygad om att om man är omsorgsfull med livet, är närvarande i det man gör och tar ansvar för sitt liv blir man en lyckligare människa. Hon tycker inte att man ska låta slumpen avgöra hur livet gestaltar sig, utan själv göra aktiva val och ta kommando. Det är själva grundförutsättningen för att få det liv man önskar, anser hon.
Något liv efter döden tror hon inte på.
– Jag tror att det blir samma typ av medvetenhet som innan vi föds. Ett milt mörker. Fridfullt. Jag är inte rädd för döden, den kommer när den kommer. Jag känner i stället glädje och tacksamhet över det innehållsrika och lyckliga liv jag har och ångrar ingenting.
Maria Zaitzewsky Rund