Fler askor får delas
I två fall på senare tid har Förvaltningsrätten i Malmö sagt ja till att anhöriga får dela askan från den avlidna och sprida den på två platser. Ulf Lernéus, förbundsdirektör i SBF, tror och hoppas att besluten blir vägledande.
Tillstånd att dela askan från en avliden beslutas av länsstyrelserna och får endast ges om det 1, finns synnerliga skäl, 2, en del av askan ska gravsättas utomlands och 3, det är uppenbart att askan kommer att hanteras på ett pietetsfullt sätt.
Bestämmelsen om delning av aska återfinns i 31 § Begravningsförordningen. Som ”synnerliga skäl” har nästan enbart de önskemål räknats, som är grundade på en ”allvarlig religiös uppfattning”. Tillstånd kan exempelvis ges för hinduer, vars tradition bjuder att askan ska spridas i den heliga floden Ganges i Indien. Det har också framhållits att bestämmelsen ska tillämpas restriktivt. Men det har inneburit att personer, som inte varit djupt religiösa, missgynnats.
Ulf Lernéus, förbundsdirektör för Sveriges auktoriserade begravnings- och juridikbyråer (SBF), ser de nya besluten som vägledande för framtiden.
– Det har tidigare gjorts en felaktig tillämpning av begreppet ”synnerliga skäl”, säger han.
Det ena fallet där Förvaltningsrätten i Malmö nu upphävt Länsstyrelsens avslag rör en man född i Serbien. Han kom som barn till Sverige men behöll under hela sitt liv en stark känslomässig och kulturell koppling till sitt hemland. Det var hans yttersta och uttryckliga vilja att hans aska skulle delas efter kremering. Den skulle sedan gravsättas dels i minneslunden i Malmö dels i familjegraven i Serbien.
I detta fall fanns starka personliga och kulturella skäl. När SBF hjälpt till med överklagandet har förbundet därför pekat på att det innebär en diskriminering enligt Europakonventionens artikel 10, om enbart djupt religiösa människor kan få rätt att få sin aska gravsatt på två platser. Artikel 10 uttrycker vars och ens rätt till religionsfrihet.
”Det vore synnerligen märkligt och diskriminerande om det enda som anses vara synnerliga skäl är att den avlidna haft ett på ”allvarlig religiös uppfattning grundat önskemål”. Det är i vår tid inte bara orimligt att tillstånd skall vara beroende av etniskt ursprung eller religiös tillhörighet, det är i strid med grundlagens krav på likhet inför lagen och religionsfriheten” står det i överklagandet.
– Den avlidnes vilja ska väga oerhört tungt, säger Ulf Lernéus. Ingen skulle komma på en sådan sak som att dela askan om de inte redan har sina skäl. Det finns ingen anledning att grotta ner sig djupare.
SBF anser att villkoret om ”synnerliga skäl” borde tas bort ur Begravningslagen, vilket förbundet tagit upp i en skrivelse till regeringen men ännu inte fått något svar på.
Det andra avgörandet i Förvaltningsrätten i Malmö gällde en man från Österrike vars efterlevande också fick rätt att dela askan. De har nu gravsatt den ena delen på Skogskyrkogården i Stockholm, där änkan och en son bor. Den andra delen ska föras till Österrike och gravsättas i hembyn där två systrar och andra nära släktingar finns. Änkan berättar att Länsstyrelsen i sitt avslag menade att hennes make inte varit tillräckligt religiös för att askan skulle få delas.
– Men han var religiös! Han bad sin aftonbön och han bad för sina vänner. Jag önskade många gånger att jag hade haft hans tro, säger hon.
Och det ska alltså inte behövas religiösa skäl för att askan ska kunna delas, anser Förvaltningsrätten.
Elin Engström