Andelen begravningar med urna har nära nog fördubblats den senaste femårsperioden. Idag är var fjärde begravning med urna. I Dalarna och Stockholm är andelen ännu högre, 30 respektive 31 procent.
Dalarna sticker ofta ut och är tidiga att haka på trender, berättar Ulf Lernéus, förbundsdirektör för Sveriges Auktoriserade Begravnings- & Juridikbyråer.
– Dalarna har legat högt i mycket. Exempelvis tog de till sig bårtäcken väldigt snabbt och de ligger också högt när det gäller direktkremeringar.
Redan 2021 förutspådde han att andelen skulle öka till 25 procent i år. Den främsta förklaringen han hör är att det möjliggör att ha urnnedsättningen i samband med begravningsceremonin, när alla är samlade. Vid kistbegravningar är det vanligare att urnnedsättningen samlar endast de närmaste efter kremationen.
Att akt med urna blir vanligare kan också ha att göra med det som är en vanlig strävan idag, nämligen att skydda oss från döden och det som gör ont.
– För en del blir det lite lugnare att möta döden på det här sättet, en urna ger ett annat lugn. När det är en kista konfronteras vi mycket mer.
Lite synd, kan Ulf Lernéus tycka, då döden är något som inträffar varje dag och som ingen av oss kommer att kunna värja oss mot.
En akt med urna kan hållas i Svenska Kyrkans ordning eller under en borgerlig begravningsceremoni. Vid akt med urna ställs urnan på ett bord längst fram i kyrkan eller kapellet och den kan, precis som en kista, dekoreras med blommor och med personliga önskemål. Begravningsakten går till på samma sätt som vid ceremoni med kista; musik spelas, sånger sjungs och tal hålls för den avlidne.
Även om man väljer att kremera den avlidne innan begravningen hålls måste en kista införskaffas. Detta är ett krav från krematorierna både arbetsmiljömässigt och tekniskt.
Elin Engström