Nu vänder jordens halva klot sig sakta mot vår sol igen
Omärkligt ljusnar dagen mot vår svala vår och sommaren
Väl sover jorden, men det är Törnrosa sömn.
Hon andas frid.
Och prinsen går osynlig här och bidar blott sin tid.
Och granen som står tänd på nytt med gula lågors
gloriesken bär bud om somrar som har flytt
och somrar som skall komma sen.
Vi står i doft av brända barr och skådar för vår inre syn
en fjärils lek i värmedarr i skogens blåsippsbryn.
Väl är vårt halvklot fullt av larm och lögn och nöd
och kalla krig, men solen vänder och blir varm
och lyser upp vår vinterstig. Det är vår tröst jul efter jul
en liten men tröst ändå
att snödropp vit, eranthis gul skall åter vid vår sida stå.
Vila i frid!
Gabriel Jönsson