1356

O ljuvliga land,
där gråten ej rinner som
timglasets sand,
där rosen ej vissnar, där
fågeln ej dör,
där lyckan är klar som
kristall, men ej skör
där intet skall fattas,
blott sorgen som tär
och plågar oss här.
O väldiga tro,
som slår över djupen din
svindlande bro
och leder vår färd utmed
avgrundens rand
från dödsskuggans värld
till de levandes land,
dröj kvar hos oss ringa;
här trivs du ju bäst,
du högborne gäst.

N. F. S. Grundtvig, Sv. Ps. 258:3-4