Senaste nummret

Urngravsättning på tre vis

Är urngravsättningen inte viktig? Och hur ska den egentligen gå till?

Urngravsättningen kom som en självklar följd av att kremationen blev möjlig i slutet av 1800-talet. 
 
Den första kremationen genomfördes i Sverige 1887. Har man inte jordbegravning med kista så måste urnan tas om hand på något sätt, sänkas ner i en grav eller ställas i ett kolumbarium. 
Det första kolumbariet invigdes 1924.
1926 blev det tillåtet med borgerlig begravning.
– Då började utvecklingen att de sörjande helt enkelt bara gick ut och satte ner urnan, säger Jan-Olof Aggedal, teologie doktor och kontraktsprost i Svenska kyrkan i Bara.
 
De första minneslundarna skapades inte förrän 1959 i Malmö och Västerås.
Vid en begravning i Svenska kyrkans ordning är ritualen sådan att prästen ska viga jorden och den döde till gravens vila. Man kan sjunga psalmer och be en bön. Det här växte också fram successivt. Riten utvecklades till att det också kunde vara enbart en begravningsentreprenör närvarande. 
 
Hur ofta är en präst med vid urngravsättningar idag ? 
– Det har vi ingen bra statistik över. I Skåne uppskattar jag det till i en eller två procent av fallen. I Växjös skogsbygder och i Norrland är det betydligt vanligare, där sker det i upp emot hälften av urngravsättningarna, säger Jan-Olof Aggedal.  
Han anser att begravningsakten är den viktigaste. Det är där vi på riktigt tar avsked. 
– Vid urngravsättningen brukar bara närmaste familjen vara med, och det är mycket enkelt. Kyrkvaktmästaren ringer i kyrkklockorna.
 
Slarvar vi inte bort ett tillfälle till en ritual när det är så här diffust hur det kan gå till? 
– Riten är alltid viktig. Om begravningsgudstjänst hålls i hemförsamlingen och den avlidne ska ligga på kyrkogården då tycker jag att församlingen alltid ska erbjuda en ordentlig ritual. Både församlingen och begravningsbyrån ska informera om att när det är dags för urngravsättning då finns det tre sätt att genomföra den på.
 
De tre sätten är alltså:
- En ritual i svenska kyrkans ordning med en präst närvarande. Eller enligt andra trossamfunds eller livsåskådningars ordning.
 
- En ceremoni som de anhöriga genomför helt på egen hand eller med hjälp av en representant från begravningsbyrån och /eller med en annan representant än präst från kyrkan.
 
- Eller så överlämnar de anhöriga helt enkelt till begravningsplatsens personal att gravsätta urnan med askan utan att de själva är med. Om askan gravsätts i minneslund får inte anhöriga vara med. 
 
Jan-Olof Aggedal tycker att de anhöriga kan få lite tid på sig att bestämma hur de vill ha det med urngravsättningen. 
– Vi ställer hemskt gärna upp. Det tycker jag att församlingens personal ska säga. Människor måste få veta att det är möjligt att ha prästen med. 
Lager ger oss en månad innan en kista ska gravsättas eller kremeras, men sedan ett helt år för att bestämma vad som ska hända med askan. 
 
Behöver vi verkligen så lång tid? 
Ja, det anser Ronny Holm, organisationschef på Sveriges Kyrkogårds- och krematorieförbund. 
–  Att vi har ett år på oss är bra och nödvändigt för att behålla anonymiteten vid gravsättning i minneslund och askgravlund. Skulle vi gravsätta snabbare under vintertid avslöjar vi den exakta gravsättningsplatsen om man behöver tina jorden. Det kan vara bra för dödsboet att få god tid på sig att fundera över gravsättningsskick av askan.
 
Det finns ingen statistik över hur lång tid det i genomsnitt tar mellan dödsfall och gravsättning av urna. Ronny Holms uppfattning är att de allra flesta gravsätts ganska fort under sommarhalvåret.
– Sker kremering under vinterhalvåret är det mycket vanligt att gravsättning sker under vår och försommar. Vi tycker det här fungerar bra.
Text: Anna Fredriksson
Tidningen Memento är Sveriges enda tidning för begravningsbranschen.
Här kan du läsa de senaste numren.
Yrkeshögskoleutbildning för begravningsrådgivare

Lärarna Marie Pervik och Ingela Bergström gillar att se sina studenter utvecklas. 

Nu händer det. Den efterlängtade yrkeshögskoleutbildningen för begravningsrådgivare är i full gång. 86 personer sökte de 25 platserna i Göteborg. Ett nära samarbete med branschen är en förutsättning för att studenterna ska få en bra förberedelse för yrket. 

Efter en första teoridel med psykologi och begravningskunskap är 28 studerande redo att lämna skolbänkarna och göra sin första praktik på begravningsbyrå.  
 
Vad gör arbetet/praktiken med min sinnesstämning och min kropp? Frågan står som en påminnelse på whiteboarden under det sista lektionspasset i psykologi. Nästa vecka ska de blivande begravningsrådgivarna, 22 kvinnor och 6 män, lämna studieförbundet Sensus lokaler i centrala Göteborg och ge sig ut på sin första praktikperiod. 
 
Sedan utbildningsstarten i september har de suttit i klassrummet men också gjort en rad studiebesök, till exempel på bårhus och patologisk avdelning. Besök som följts upp av föreläsare från bland annat rättsmedicin. Undervisningen har handlat om begravningskunskap. Och om psykologi, med inriktning på sorg. I smågrupper har de diskuterat kurslitteraturen och också haft samtal ledda av lärarna Ingela Bergström och Marie Pervik. Samtal där de öppnat sig om personliga erfarenheter av egen och andras sorg, med syftet att bättre förstå både sig själva och andra. 
 
– Egen reflektion och personlig kompetens är viktigt. Det är olika utbildningsnivåer i gruppen, men det säger inte något om förmågan att möta människor i sorg, säger Ingela Bergström. 
Hon  är i grunden pastor, har arbetat i sjukhuskyrkan och med samtalsgrupper, nu tio år i studieförbund. 
Marie Pervik är legitimerad  psykoterapeut och anställd i sjukhuskyrkan där hon har samtal i sorg och kris, handleder och utbildar personal.
 
– Vi har mött begravningsrådgivare i våra yrken. Det är roligt att få vara med och utbilda dem, skapa mening i deras kommande profession, se dem mogna i sitt tänkande. Att höra dem säga att de växer som personer och tala med dem om döden på ett sätt så att den känns mindre skrämmande  – det är fantastiskt.
Text: Anna Fredriksson
 
Tidningen Memento är Sveriges enda tidning för begravningsbranschen.
Här kan du läsa de senaste numren.