Senaste nummret

Saga smyglanserades på SBF:s årskongress i Fredahls och Rydéns monter. 

Äntligen en miljövänlig kista

I ett vackert utställningsrum rum som blev en riktig mingelplats under förbundskongressen smyglanserade Fredahls och Rydéns Sveriges första miljövänliga kista. Den heter Saga och har den populära kistan Skandinavia som förebild. Materialet är biokomposit baserad på svensk skogsvara. Träfiber  istället för spånskiva och kistan väger 16 kilo. Att jämföra med normalvikten för en kista som är 30 - 40 kilo. När kistan tillverkas går det åt ungefär hälften så mycket material som vid traditionell tillverkning och limmet som används är biobaserat. Det har tagit sex år av samarbete med företaget Organoclick att få fram modellen. Materialet måste hålla för jordbegravning, kremation och tåla att bäras. Kistan görs med en helt ny produktionsteknik och bara att hitta ett bra sätt att formgjuta i två stycken den har tagit två år.

I Fredahls och Rydéns monter, som röstades fram som Årets utställare av besökarna, fanns också en stolt Mårten Hellberg, vd på Organocklick,

– Jag har blivit fäst vid den här branschen under vårt samarbete. Det här är en bra produkt som ger ännu mera värdighet. Och kistan har fått ett väldigt positivt mottagande från begravningsentreprenörerna.

Utvecklingsarbetet har delfinansierats från EU och nu ska produktionen skalas upp. Morgan Löfgren,vd på Rydéns, tror att Saga kommer att bli efterfrågad.

– Det här är en kista som öppnar en ny värld. En svensk innovation som är helt världsunik. Hemmamarknaden Sverige är första destination för lanseringen. Det känns väldigt bra.

Text och foto: Anna Fredriksson

Tidningen Memento är Sveriges enda tidning för begravningsbranschen.
Här kan du läsa de senaste numren.

BILD: ANETTE NANTELL / DN / TT

”En skam att inte Sverige tillåter dödshjälp”

Björn Ulvaeus fruktar inte det ”intet” som han anser att döden är. Men ett utdraget plågsamt döende är han rädd för.

Vid 71 års ålder är Björn Ulvaeus ingalunda en tillbakadragen pensionär. Med jämna mellanrum låter han oss ta del av nya musikaliska projekt, som senast Mamma Mia the Party. Han är också passiv medlem i Förbundet Humanisterna som arbetar för en sekulär samhällsutveckling. Och han hörs tydligt i en fråga som blivit viktig för honom – att vi borde tillåta aktiv dödshjälp.

I en gripande text som inleder boken Innan jag glömt bort mig själv är det just det här som är budskapet. I antologin, som säljs till förmån för Alzheimerfonden, skriver 60 kända personer nekrologer över sig själva. När de på några få rader ska försöka formulera det liv de levt och fundera över hur de vill bli ihågkomna gör de alla det på väldigt olika sätt.

Här får läsaren veta att du drabbats av sjukdom och tagit ditt liv. Varför valde du det angreppssättet för texten?
– Det är ett inlägg i dödshjälpsdebatten. Canada, Schweiz, Nederländerna och fem stater i USA tillåter assisterad dödshjälp. Jag tycker att det är en skam att inte Sverige också gör det. Jag vill bestämma själv när jag ska ta farväl och hur.

Du skriver också att döden är inget att vara rädd för. Ändå är många just det - rädda för döden. 
– Jag satsar på att vi blir till intet när vi dör. Ett ingenting är ingenting att vara rädd för. Det finns inget subjekt längre. Det utdragna, ångestfulla och kanske smärtsamma döendet däremot - det är jag rädd för. Det är därför jag hade skaffat en pistol i min nekrolog.

Vad skulle du vilja hände i frågan om dödshjälp på en samhällelig/politisk nivå?
– Jag efterlyser en riktig, vetenskaplig utredning. Det finns så mycket att lära från länderna jag nämnde. Och de är alla liberala, demokratiska och sekulära stater precis som Sverige.

Den Björn du skriver om i din text har förberett sig länge för att på egen hand kunna avsluta sitt liv när han själv tycker tiden är mogen. Han har också informerat sina anhöriga. Vad gäller för den riktige Björn? 
– Mina anhöriga vet precis var jag står i den här frågan. Mina barn är inte religiösa. Men ag har inte funderat på begravning så mycket. Den är till för de efterlevande, så jag får fråga hur de skulle vilja ha den. Om de säger att de vill att jag ska bestämma, ja, då får askan strös ut på en lämplig plats på min lilla ö i Djursholm. 
– Om lagen och vädret tillåter skulle man kunna ha en minnesstund någonstans på ön alldeles vid havet. Där har jag stått och sett ut över fjärden så många gånger att de kanske skulle kunna känna min närvaro. Det skulle nog kännas väldigt rätt för dem.


BJÖRN ULVAEUS

Ålder: 71
Gör just nu: Möten i New York angående en musik tech start up, en slags app för musikbranschen, som jag är involverad i. Och så planerar jag att göra Mamma Mia the Party i London.
I våra hjärtan: För hela ABBA:s musikskatt men också för musikalerna Chess, Kristina från Duvemåla och Mamma Mia som är resultatet av ett fortsatt samarbete med Benny Andersson.

Text: Anna Fredriksson 

 

Tidningen Memento är Sveriges enda tidning för begravningsbranschen.
Här kan du läsa de senaste numren.