Frivilligorganisationen Last Rights hjälper sörjande familjer att få hem avlidna migranter. Catriona Jarvis och Syd Bolton från Last Rights berättar om ett extremt fall där mördade Fatmatas kropp skulle återföras från Nordmakedonien till Sierra Leone och där SBF:s medarbetare fick en viktig roll.

Fatmata var en kvinna på 23 år från Sierra Leone i Västafrika. Den 19 april sköts hon till döds av en polis när hon, tillsammans med sin man Abu Bakar med flera, tog sig över gränsen mellan Grekland och Nordmakedonien. Åtal har väckts mot polismannen och rättegång väntar. Last Rights blev kontaktade och ombedda att hjälpa till med hennes repatriering i juni i år.
Omedelbart efter mordet på Fatmata blev hennes man och de andra flyktingarna frihetsberövade. Av myndigheterna fick de veta att de skulle föras till gränsen mot Serbien, vilken de skulle passera och sedan hitta sin väg till Italien. Sedan skulle saken vara utagerad och det som hänt med Fatmata skulle glömmas bort. Dock vägrade Abu Bakar att skiljas från sin avlidna hustru. Han förklarade att han ville ha rättvisa för henne.

Med hjälp av frivilligorganisationen Second Tree påbörjade Abu Bakar arbetet för att Fatmatas kropp skulle kunna återföras till hennes familj i Afrika. Han är mycket tydlig med att han inte hade kunnat göra detta utan hjälp. Hindren är enorma och inkluderar språk, traumatisering, rädsla, sorg samt måttlöst obehagliga och till och med korrupta byråkrater och begravningsentreprenörer i Nordmakedonien.
Transparens saknades helt kring rutinerna mellan bårhuset i Butel, där Fatmatas kropp låg, och den privata begravningsbyrån i samma byggnad. Det innebar att Fatmatas kropp "överfördes", dock utan att fysiskt flyttas, till den privata begravningsbyråns försorg utan Abu Bakars vetskap eller samtycke, eftersom han inte kunde eller fick kommunicera direkt med bårhuset.
Abu Bakar fick höra att han bara skulle kunna kommunicera med den privata begravningsbyrån efter att han undertecknat deras dokumentation. Begravningsbyrån hävdade att Abu Bakar var skyldig att betala en daglig avgift för att ha kroppen i ett kylrum, trots att Fatmata fallit offer för statligt våld och trots att åklagaren fortfarande utredde hennes död. Byråns företrädare sa att de inte skulle släppa hennes kropp förrän den dagliga avgiften var betald, samt deras avgifter som uppgick till 8 500 euro.

Abu Bakar och Fatmatas familj, som är av muslimsk tro, var naturligtvis förtvivlade och ville inget annat än att få hem Fatmata. Nu togs kontakt med oss på Last Rights och vi i vår tur kontaktade Ulf Lernéus, president i European Federation of Funeral Services (EFFS), med vilka vi tacksamt har samarbetat tidigare, och hans kollega Linda Fernando. Båda arbetar vid Sveriges Begravningsbyråers förbundskansli (SBF). Till hjälp hade vi även företaget FussNord för transport hem. Med deras kunskap, lugna och tålmodiga stöd kunde vi, tillsammans med Second Tree, steg för steg hjälpa Abu Bakar och Fatmatas familj att hitta en annan begravningsbyrå (i Serbien), samla in all nödvändig dokumentation från dödsattester till laissez-passer eller pass för att möjliggöra hemtransporten av Fatmatas kvarlevor. Under slutet av juni och början av juli i år satt vi i möten flera gånger per dag under två veckor.
Second Tree hittade en finansiär (som önskar förbli anonym) och de tillsammans betalade kostnaden för transporten, inklusive intyg, läkares avgifter, resa till Gevgelija och vidare, totalt 9 843,17 euro.
Efter att jurister och medier ingripit ändrade Butel-byrån avgiften för kylförvaring till 400 euro. Den betalades då av Second Tree för att undvika ytterligare onödig fördröjning, även om det är diskutabelt om den alls var berättigad.
Den nya begravningsbyrån från Serbien fick felaktig information av Butel-byrån om att Abu Bakar hade skrivit under ett kontrakt med dem och att de redan hade lagt Fatmata i en zinkkista som han hade valt. Ingenting av detta var sant.
Fatmatas kropp släpptes slutligen till den serbiska begravningsbyrån och kunde påbörja den sista resan den 21 juli. Fatmatas kropp kom hem till Sierra Leone den 28 juli och hennes syster Bintia väntade på flygplatsen. Fatmatas begravning ägde rum den 30 juli med en ceremoni där hela grannskapet deltog. Tyvärr kunde och fick inte Abu Bakar närvara eftersom han då inte skulle ha kunnat återvända till Nordmakedonien för att vittna mot polismannen i rättegången, där han och familjen är målsägande. Om Abu Bakar skulle lämna Nordmakedonien före rättegången skulle han nekas inträde igen och åtalet skulle läggas ner.

Fatmatas fall är ett extremt exempel, som visar på mycket tvivelaktigt beteende hos vissa begravningsentreprenörer och myndigheter. Under veckorna som följde fick vi fler förfrågningar om hjälp med att återföra kroppar efter avlidna migranter: ännu fler familjer och vänner som inte visste hur de skulle gå till väga för att få tillbaka sina älskade.
Last Rights vill uppmärksamma behovet av riktlinjer för begravningsbranschen och myndigheter internationellt för att de avlidnas och familjernas rättigheter ska respekteras. Vi kommer att arbeta för att ta fram sådana.
Catriona Jarvis och Syd Bolton, grundare av Last Rights