Hem begravningar.se
Garantin för rätt hjälp

Konsumenttelefon. 020-210 210 | E-post. info@begravningar.se

Pressmeddelande

Rädslan för att dö helt ensam ökar

Under pandemin har vi fått sju gånger fler samtal från äldre personer som är rädda för att dö i ensamhet utan att någon saknar dem.

-Det är oerhört tragiskt att så många äldre lever i främst ofrivillig ensamhet, säger Ulf Lernéus på Sveriges Auktoriserade Begravningsbyråer.

Många av de ensamma undrar t.ex vad som händer om man avlider i hemmet och inte saknas och vem som ska ta hand om begravningen. En del frågar till och med om den lokala begravningsbyrån kan vara kontakten om det inte finns anhöriga.
Undersökningar visar att över 200 personer per år har varit döda i mer än en månad innan de hittas.

Den stora risken är att ingen saknar en ensam, avliden person. Det är just det som måste motverkas och en av de viktiga sakerna är att inte betala allt på autogiro. Hyran är t ex. bra att inte betala på just autogiro.

Det finns såklart rutiner för att ta hand om avlidna utan anhöriga och det är kommunen som tillsätter en boutredningsman som ordnar med begravning och boutredning. Men det sker först när dödsfallet blivit känt.

-Det är inte vårt råd till ensamma att invänta att det offentliga ska agera. Har man inga anhöriga kan en vän eller granne stå som beställare av begravningen. Det viktiga är då att man har skrivit ner sina önskemål i t. ex. Livsarkivet. Har man tillgångar så är det viktigt att upprätta ett testamente.
-Har man inga släktingar och det saknas testamente så blir det automatiskt Allmänna Arvsfonden som får arvet. Då kanske det är bättre att pengarna går till en ideell organisation. Men då gäller det att det finns ett testamente och att boutredningsmannen eller vännerna hittar det.

Här på vår hemsida finns en sida som besvarar frågorna om begravning och arv för de som är ensamma.

-Men egentligen så är det en skam att informationen över huvud taget ska behövas. Det borde vara den mest naturliga saken i världen att vi alla tog ett ansvar och tittade runt omkring oss och såg till att ensamma fick en kontakt, menar Ulf Lernéus.