Ett uttalat värdskap är viktigt vid minnesstunden. Om det saknas är risken stor att det blir otydligt för gästerna när det hela börjar och slutar. Det kan uppstå obekväma tystnader och ingen vet när det är dags att hålla tal eller vem som bör ta ordet.

För Per Malmqvist, byråägare i Sävsjö, är det självklart att finnas på plats under minnesstunden och att ansvara för värdskapet. Han sjunger dessutom gärna och spelar dragspel, om anhöriga vill. Att byrån närvarar vid minnesstunden är kutym i hela stråket kring Jönköping och på småländska höglandet - det så kallade Bibelbältet, som präglas av stor kristen och frikyrklig aktivitet.
– På andra orter, och det kan räcka att du kommer till angränsande län, är det oftare prästen eller någon annan som står för värdskapet, säger Per Malmqvist.

Under sina närmare 30 år som begravningsrådgivare har han till och med hamnat i kontrovers med präster, som inte varit så tillåtande. Men oftast går det bra och Per Malmqvist får mycket uppskattning.
– När folk kommer utifrån säger de ofta ”vad fint det var, det här var bättre än vad vi varit med om tidigare”.
Per Malmqvist berättar att han ofta knyter nya kontakter på minnesstunderna. Det är också viktigt att genom värdskapet bibehålla befintliga kontakter.
När sista talet har varit ser han alltid till att ha något att knyta ihop det med, till exempel en dikt eller en sång. Är prästen med är det ofta den, som efter välkomnandet ber bordsbön och avslutar minnesstunden med en andakt. Kollegor från andra byråer säger att ”det hinner inte vi” om att delta vid minnesstunden.
– Men det kunden efterfrågar, det måste vi hinna, säger Per Malmqvist.

Krister Pettersson i Trångsund, Huddinge, drev begravningsbyrå i Stockholm under 30 år och är inte övertygad om att byråns representanter behöver vara med.
– Den idealiska minnesstunden har en värd som leder det hela. Det kan med fördel vara någon som kände den döde, kanske en arbetskamrat eller en släkting. Det är en god idé att föreslå detta för några av de anhöriga i förväg, säger Krister.
En struktur för minnesstunden är bra, för att fokus ska stanna på den döde. Det blir lätt mycket tal om annat annars, när människor som inte setts på länge kommer samman. Maten är viktig.
– Anhöriga tror kanske inte att de ska vara hungriga efteråt, men de har sällan kunnat äta stadig frukost före begravningen och de förbränner en massa energi i de emotionella vulkanutbrott som en begravning kan innebära, säger Krister Pettersson.
Tidigare var det vanligt med tre sandwichar, senare landgång och ännu senare smörgåstårta. Idag verkar det vara en trend att bjuda på den favoritmat som den döde haft.
– För äldre, som har begravningsvana, blir det urtråkigt med sandwich. Det behöver dock inte vara dyr mat utan det kan vara soppa och ostfrallor, och efteråt kaffe och biskvi eller något annat lite sött, säger Krister Pettersson.

En buffé, med två eller flera rätter, kan göra att gästerna får anledning att mingla medan de hämtar mat, och det kan ha stor betydelse hur gästerna placeras.
Helen Lagergren på Ellebrinks begravningsbyrå i Östersund tycker att det viktigaste är att vara lyhörd och lyssna på vad anhöriga önskar och att ta hänsyn till vad man tror att den döde hade gillat.
En mindre minnesstund med smörgåstårta är perfekt för vissa och en stor minnesstund med vin och trerättersmiddag, bildspel, tal och levande musik är den bästa för andra.
Efter pandemin hålls fler begravningar och minnesstunder ”i kretsen av de närmaste”.
– Men vi har också haft stora minnesstunder med över 100 personer efter pandemin så mycket har gått tillbaka till det normala, säger Helen Lagergren.
Text: Elin Engström