Fotograf – ända in i döden

Elisabeth Ohlson
– Retrospektiv, inklusive
Döden-utställningen

Fabriken, Bästekille, Kivik

Döden kommer att visas separat i Storkyrkan i Stockholm under hösten. En bok om Döden finns utgiven
i 400 exemplar med text av KG Hammar, pris 2 800 kronor. 

Döden var en viktig anledning till att Elisabeth Ohlson blev fotograf. När hon var åtta år bläddrade hon tillsammans med sin mormor i ett gammalt fotoalbum med släktbilder. Där fanns en bild på en pojke i dopklänning, Elisabeth trodde att han sov men mormor berättade att pojken dött innan han fyllde ett år.

Att människor fram till 1920-talet i Sverige fotograferade sina döda för att minnas dem och för att kunna sörja lättare gjorde stort intryck på Elisabeth Ohlson. Hon tyckte det var fantastiskt att ett fotografi kunde bevara minnet in i evigheten.

Under sin 40 år långa karriär var hon en skicklig porträttfotograf, många kända personer har blivit förevigade av henne. Hon var också en konstnär som iscensatte sina bilder för att belysa sociala orättvisor och utmana makten. Flera av hennes bilder har fått ikon-status.

Mest känd blev hon för serien Ecce Homo 1998, där Jesus avbildas i tolv bibliska scener tillsammans med hbtq-personer. Utställningen väckte stor debatt och även diplomatiska reaktioner, då påven ställde in ärkebiskop KG Hammars planerade audiens efter att Ecce Homo visats i Uppsala domkyrka.

När hon satt vid sin pappas dödsbädd bestämde Elisabeth Ohlson sig för att göra en utställning om döden. Det skulle dröja tio år innan hon vågade sig på detta projekt – att ta bilder av död och sorg. Tillsammans med en begravningsbyrå närmade hon sig med stor respekt både avlidna och anhöriga och hennes önskan var att ta vackra bilder som utstrålade lugn.  Hon använde sin favoritljussättning – inspirerad av barockens måleri – med en enda ljuskälla, från sidan. 

När Elisabeth Ohlson fick sin cancerdiagnos och visste att hon inte hade lång tid kvar att leva blev arbetet med Döden-utställningen också en bearbetning av hennes egen kommande bortgång. Hon bestämde att hon själv skulle bli en del av utställningen och tog ett sista porträtt med självutlösare bara några dagar innan hon dog den 30 oktober 2024. Hennes tidigare fru Minna Strömberg Wallin, fotograferade också Elisabeth Ohlson efter hennes bortgång.

Så har hon på ett mycket fint sätt bevarat minnet av sig själv i evigheten.

Anna Fredriksson