Det förekommer att efterlevande inte överens om vem eller vilka som ska få möjlighet att se eller ta ett personligt avsked av den avlidna.
Så länge den avlidna ligger kvar på vårdhemmet, sjukhuset, bårhuset är det sjukvårdshuvudmannen som ansvarar för den avlidna.
Att då se den döda är inte visning i ordets rätta betydelse utan snarare ett besök hos den döda. Utgångspunkten är att ingen har mer rätt än någon annan att besöka den döda. De regler som gäller för besök i livstiden torde också gälla när patienten avlidit. I normalfallet är det då fritt för vem som helst att besöka den avlidna.
I de fall den avlidna i livstiden (själv eller genom ombud) infört restriktioner för besök (”jag vill att endast min hustru och mina barn ska få komma på besök”) gäller dessa restriktioner även efter dödsfallet.
När den avlidna har hämtats ut för kistläggning och begravning m.m. är det den som ordnar begravningen (en företrädare för dödsboet) som avgör vilka som ska få delta i visningen/det personliga avskedet. Kistan tillhör den döda/dödsboet och kan öppnas endast med dödsboets medgivande.
Är dödsbodelägare sinsemellan oense måste dessa bli eniga. För att uppnå enighet kan en opartisk medlare, exempelvis begravningsbyrån eller officianten, komma till nytta.
