Det händer att de efterlevande har olika uppfattningar om hur begravningen skall ske.
En vanlig situation är när den avlidna efterlämnar vuxna barn från ett tidigare äktenskap där maken är avliden sedan tidigare. Den senast avlidna har därefter inlett ett nytt förhållande och skaffat ny make eller sambo. Barnen kan då ha uppfattningen att den avlidna ska vila i pappas grav och den nya maken eller sambon vill att den avlidna ska vila i en ny grav.
En annan vanlig situation är när efterlevande, exempelvis två barn, har uppfattat den avlidnes önskemål på olika sätt. En menar att den avlidne önskat jordbegravning och den andre menar att den avlidne önskat kremering.
Om tvisten inte kan lösas mellan parterna krävs medverkan av någon utomstående. Begravningsbyrån kan hjälpa till genom att berätta hur andra har löst motsvarande tvister. Kanske officianten eller en gemensam god vän kan medverka till en opartisk lösning.
Om tvisten ändå inte kan lösas finns möjlighet att enligt lag (Begravningslagen 1990:1144, 5 kap, 3-4§§) hänskjuta tvisten till huvudmannen för begravningsverksamheten (församling, kyrkogårdsförvaltning eller motsvarande). Huvudmannen ska då på begäran av efterlevande (det räcker med en av dessa) medla mellan parterna.
Observera att tvisten då måste gälla kremering eller gravsättning. Det räcker inte att vara oense exempelvis om val av kista eller var begravningsceremonin ska äga rum osv.
Om parterna enas, ska huvudmannen fastställa deras överenskommelse. Om enighet inte kan uppnås ska huvudmannen i stället med eget yttrande hänskjuta tvisten till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska inte pröva själva tvisten utan endast pröva vem av de efterlevande som ska få bestämma om kremering eller om gravsättning.
”Länsstyrelsen skall då särskilt beakta önskemål som den avlidne kan ha haft. Hänsyn skall också tas till parternas personliga förhållande till den avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller annan nära anknytning.”
Vanligtvis har Länsstyrelserna ansett en sambo mer närstående än barn som flyttat hemifrån. Make/maka anses nästan alltid som den mest närstående, men undantag finns givetvis. Skriftliga eller på annat sätt vidimerade önskemål från den avlidne anses också väga tungt.
Länsstyrelsens beslut får överklagas till Förvaltningsrätten vars beslut kan överklagas till Kammarrätten endast efter prövningstillstånd.
Så länge det är känt att en tvist pågår får gravsättning eller kremation inte ske. Om tvisten inte gäller ceremonin kan denna givetvis ske ändå om parterna är överens om det.
Begravningsbyrån hjälper till att lösa tvister och förmedlar kontakt med officiant, församling eller kyrkogårdsförvaltning liksom med Länsstyrelse och domstolar om nödvändigt. Byrån kan också vara en länk mellan efterlevande med olika uppfattningar men tar normalt inte ställning, då byråns uppgift är att opartiskt hjälpa till med begravningsarrangemangen på samtliga efterlevandes/dödsboets uppdrag.