Sjung för livet

Nu har det gått mer än två år sedan vi fortfarande levde ett ”normalt” liv. Då vi kunde kramas, umgås, resa och gå på fotboll. När ingen hade en tanke på vad en kilowatt-timme el kostade. När bensin och diesel kostade vad det gjorde och inte mer med det.

När det fortfarande var fred i Europa.

Jag minns hur jag under pandemin flera gånger kommenterade mina vänners tjatande om hur jobbigt allting var med orden: ”…och det skulle kunna vara ett världskrig, så sluta gnäll”…

De slutade gnälla omedelbart.

Hur som helst bestämde jag mig för en strategi när pandemin bröt ut. Den tänker jag hålla fast vid nu när eländet fortsätter i annan skepnad: 1. Försöka att inte oroa mig över sådant som jag inte kan påverka – det måste jag överlåta till dem som kan göra det. 2. Tänka på vad som verkligen är viktigt i livet och försöka få ännu mer av det (kärlek, vänner, gemenskap). 3. Sist, men inte minst – det jag faktiskt kan göra, det ska jag göra och vara nöjd med det. ”Ingen kan göra allt men alla kan göra något”, ni vet.

Men ändå – just nu behöver vi alla mer glädje än kanske någonsin tidigare och det var därför jag häromdagen bestämde mig för att delta i ”Eftermiddagskören”. En gång i månaden träffas alla som vill – med eller utan sångröst – för en timmes körsång. Jag har själv sjungit i kör när jag var yngre och vet hur fantastiskt välgörande det är för både kropp och själ. Det här såg jag verkligen fram emot!

Jag kom dit i god tid och möttes av en hord av människor. Alla skulle till Eftermiddagskören, uppenbarligen. Känslan av förväntan och glädje var påtaglig och jag gick och satt mig längst fram (så klart). Det var ingen där som jag kände men det dröjde inte länge innan jag kom i samspråk med Britt-Inger på min ena sida och Barbro på min andra sida. Båda hade sjungit i Eftermiddagskören i flera år.

Och så började vi sjunga! Körledaren Katarina var suverän och den timme som vi höll på kändes efteråt som bara några minuter. Det var magiskt. Efter några sånger började jag nästan gråta – vilken lycka att bara för en stund kunna släppa all oro och sorg som vi alla känner. Barbro och Britt-Inger var jättesnälla och vi såg på varandra när vi sjöng. Plus att vi tillsammans var grymma på att hålla tonen, dessutom. När det är dags för nästa Eftermiddagskör om en månad kommer jag att vara där.

Åsa Scharin