Hellre ensam än riskera att bli lämnad?

Jag träffade en restaurangägare nyligen, som jag och mina vänner började prata med. Vi förstod att han älskade hundar och han berättade att han hade haft flera stycken och även fött upp några. Men detta var ett tag sedan nu, förklarade han. – Jag bestämde mig för att sluta med allt det där. Det var för tufft när de dog ifrån mig.

Vi fortsatte diskutera med honom och jag kunde inte låta bli att återigen fråga honom om detta. Ville han verkligen heller leva ensam (han hade varken fru eller barn, så vitt vi förstod) än att ha ett antal fantastiska år med hundar som han älskade och hade roligt med? Det är ju ändå naturens gång att djur dör före sin husse eller matte.

Jo, så kände han, sa han bestämt. – Jag utsätter mig aldrig för den sorgen och smärtan igen. Aldrig.

Jag har funderat mycket på vårt samtal sedan dess. Kan det verkligen vara ett riktigt beslut? Ja, för honom är det ju uppenbarligen det, men ärligt talat? Så fort vi väljer att älska någon – oavsett om det är en människa eller ett djur – så blottar vi ju strupen och gör oss sårbara. Ingen av oss vet någonting om framtiden.

För egen del väljer jag Livet på alla sätt som är möjliga. Jag vill älska och bli älskad. Jag vill ha underbara vänner och jag vill ha så roligt som det bara är möjligt. Det känns väldigt sorgligt att tänka på att den här mannen hellre lever utan allt detta bara för att han är rädd för att det en dag kan försvinna. Men alla andra dagar, då? De borde väl räknas ännu mer…

Åsa Scharin