Memento nr 3 2016

2013 förlorade Denize och Filip sin dotter. Nu har tiden efter Inez död blivit film.

 – Första året var jag arg och ledsen. Alla drömmar och förväntningar om barnet, allt vi planerat tillsammans, det gick i kras, säger Filip Nordin.

I september 2013 förlorade han och Denize Löfgren sin dotter. Ingen vet varför Inez dog i Denize mage i vecka 36. Enligt obduktionsrapporten hade hon bajsat i fostervattnet, men det kan hända utan att det är allvarligt. Inez föddes på kvällen den 5 september och nästa morgon träffade Fillip och Denize dokumentärfilmaren Karin Ekberg för första gången. I två och ett halvt år har hon sedan följt dem.

 – Det var inte bestämt att det skulle bli en dokumentär. Vi tänkte först att det var bra för att minnas, sedan kändes det viktigt att andra får veta att det här är sådant som kan hända, säger Denize Löfgren.

Karin Ekberg hade hört av sig till Spädbarnsfonden ett och ett halvt år tidigare, hon visste att hon ville göra en film på temat, men inte hur. Hon har själv en storasyster som hon aldrig träffat. 
 – Mina föräldrar fick ett barn ett år innan jag föddes som dog bara en dag efter födseln. Hon hade en missbildning så det fanns en anledning. Det här var 1977 och de fick aldrig se barnet eller hålla det. Min syster fick inget namn.

Just det, att Denize fick chansen att hålla och se Inez en så lång tid efter förlossningen, gör henne lycklig och tacksam nu efteråt, berättar hon.

 – Egentligen är allt positivt med Inez, förutom hennes död och att vi inte fick lära känna henne.

Denize och Filip var båda 23 år när Inez dog. Det lyfte många i omgivningen fram som positivt, att de hade gott om tid att få andra barn. 
– Men vi ville inte rusa iväg och sedan vara nervösa för den nya graviditeten. Vi ville må bra först, säger Filip.

Det tog lite mer än ett år innan de blev gravida igen och nu är Denize föräldraledig med Alfred som är ett år.

De har precis sett hela filmen om sig själva för första gången. 
– Jag säger i filmen, när jag blivit gravid igen, att jag inte är orolig men det var jag, jag ville nog skydda mig själv, säger Denize.

Det fanns ett planerat igångsättningsdatum någon vecka innan samma tidpunkt i graviditeten då Inez dog, men föräldrarna orkade inte vänta så länge. Denize hade ont och blev orolig, så Alfred fick födas ännu lite tidigare.

– Nu tänker jag inte längre på Inez varje dag, jag märkte inte när jag slutade med det, säger Denize.

Att prata med andra som varit med om samma sak har varit viktigt.
. 
– Det är när man inte får utrymme att prata som det blir svårt, och det blir sällan att man pratar i kompiskretsen, säger Filip. Och Denize fyller i:

– Folk vill inte göra oss ledsna eller påminna, men det är skönt när de frågar, Inez är ju ett ett barn som vi har med oss hela livet.

Text: Anna Fredriksson

Bild: Karin Ekberg ur filmen Efter Inez

Efter Inez
Dokumentären om Denize Löfgren, Filip Nordin och deras barn Inez som dog i magen och Alfred som nu är ett år, kommer att ha premiär efter årskiftet. Hösten 2017 visas den på SvT och i alla nordiska länder. Idén fick Karin Ekberg när hon gjorde filmen Att skiljas om sina föräldrar. 

Läs mer på efterinez.se

Mamma, stanna vid kyrkan, det är ett Pokéstop där”. Föräldrarna svänger snällt in på parkeringen, barnet får ett nytt ägg och resan går vidare.

Det nya appspelet som går ut på att fånga Pokémonfiguer med mobilen har fullständigt exploderat under sommaren. Och många vittnar om att de börjat röra på sig mycket mer än tidigare – så nog finns det gott om folkhälsoeffekter med spelet. Men att folk rör på sig och samtidigt har näsan ner i mobilen har lett till flera allvarliga tillbud i trafiken. Som att man kliver rakt ut i gatan för att fånga figurerna. Folk kliver även in på begravningsplatser, in i kyrkor och håller till vid gravar. Det här har flera församlingar blivit varse och de har hittat olika lösningar på anstormningen.

Onsala kyrka i Göteborg visade sig till exempel vara det enda Pokéstoppet i trakten. Det innebar att ungdomar samlades på kyrkogården, satt på gravarna och slängde skräp omkring sig. Men kyrkogårdschefen Robin Lister, berättar för Göteborgsposten att han inte ser det som ett jättestort problem.
– Jag förstår att man kanske inte tycker att kyrkogården är en lekplats. Det ska det väl inte vara. men om man ser på det positiva i allt så är det en möjlighet att kunna prata med ungdomarna, säger han.

Personalen säger till om de ser att ungdomar sitter på gravstenar.
– Vi säger att det är trevligt att de är här. När vi berättar att de sitter på en gravsten brukar de säga "oj då" och hoppar upp.

I Umeå klagade anhöriga på att de Pokéstopp som fanns på Västra kyrkogården skapade problem. Svenska kyrkan fick kontakta spelskaparna och be om att få Pokéstoppen borttagna. 

Trist, tycker Yannick Delmart, kommunikatör på Svenska kyrkan i Umeå, som berättar för VästerbottenKuriren att han i grunden tycker att spelet är något väldigt bra. Pokémon Go ger en möjlighet att nå en annars svåråtkomlig målgrupp. 
– Vi kommer under augusti sätta oss ned för att samtala om hur vi ska kunna integrera spelet i vår verksamhet, säger han.

Delmart vet att det finns ett så kallat Pokégym utanför Stadskyrkan i Umeå, där spelare möts och utmanar varandra. Ofta med stor uppslutning.
– Vi har tänkt lite löst på att erbjuda en laddningsstation och kanske dela ut kaffe och lite fika, säger Yannick Delmart.

Lika positiva är man vid Nicolaikyrkan i Örebro. Där har flera anställda själva börjat spela och kommunikatören Cecilia Andersson berättar för Expressen att hon bara tycker att det är roligt med alla nya människor som samlas vid kyrkan. Hon funderar på att utveckla en Pokémonkaka för servering. Liknande berättelser kommer från Växjö där prästerna själv är inbitna spelare.

Vi tycker det är oerhört roligt. Jag fångade två Pokémon på fikarasten idag vid domkyrkocentrum och kläckte en Pikachu, säger Elin Sundelin, präst vid domkyrkan i Växjö till Smålandsnytt.

Summan av kardemumman är att kyrkans personal är glada, alla spelare får frisk luft och starkare ben, men begravningsplatsernas ro måste också skyddas. Kanske kan du hitta spökpokémonen Haunter just på en begravningsplats – eller någon annan sällsynt art? Lycka till.

Text: Maria Korpskog

Metall tas om hand av norskt företag

Fönix Miljö AS i Norge vann Svenska kyrkans upphandling och är det företag som tar hand om de metaller som ska återvinnas efter kremering. Totalt fem företag lämnade anbud och kriterierna var kapacitet att arbeta över hela landet, aktivt miljöarbete och en transparent process. Fönix MIljö AS har avtal med 20 av 25 norska krematorier och kommer under hösten 2016 att etablera verksamhet i Sverige.